onsdag 28 november 2007

Ellen Johnsson Serleaf m.m.

Det var ett tag sen. Jag har fått jobb, i överflöd, och det förklarar saken! Måste först bara säga ett enormt tack till Gud som har gett mig ett jobb och han ger alltid i överflöd.




På nyheterna i måndags öppnades mina ögon för en människa på denna jorden som jag aldrig ens hört om. Det faktum att hon, för det är en kvinna, är obekant för mig gör mig en smula upprörd. Hon är minst sagt värd att omnämnas och, enligt min mening, ta till föredöme. Därför tänker jag dra mitt strå till stacken och skriva lite om henne, om det som jag hann uppfatta under dessa få minuter av ett nyhetsrepotage. Kanske vet alla andra vem hon är, men jag har missat Liberias, och Afrikas förste kvinnliga president, Ellen Johnsson Serleaf. Hon är närmare 70 år och valdes till president i Liberia november 2005. Det finns säkert mycket att säga om hennes bakgrund och väg till dennna position o.s.v. Men det som fångade min uppmärksamhet var hennes inställning till att förändra det land hon är president i. I repotaget framgick det att Libera har ca 80% arbetslöshet, inga fungerande vägar eller vatten och korruption. I intervjun uttryckte Ellen Johnsson Serleaf att i hennes land är det svårt att ha en prioriteringslista, ALLT är egentligen högsta prioritet. Men små steg i taget, precis som den väg som fört henne dit hon är, kommer kunna förändra. Till sist fick hon frågan vad det är som driver henne, varför hon orkar fortsätta att gå upp varje morgon och försöka förändra ett sånt, egentligen hopplöst, land. "Drömmen om att Liberia kan vända och bli ett blomstrande land som kan bli ett föredöme för andra länder, det är det som driver mig".
Detta är värt att fundera kring, och värt att lyssna till. Om hon kan ha drivkraft att vilja förändra en sådan omöjlig situation, då kan vi förändra våran vardag och det som verkar omöjligt omkring oss. Och jag vet i alla fall vart jag hämtar min styrka att orka vidare.

Annars då, det är onsdag och jag ska jobba idag. Jag är väldigt lycklig för något som hände i söndags kväll och jag saknar min prins som just nu befinner sig i ett köpcentrum i Södertälje, olyckligtvis shoppar han inte, men tjänar ihop det man kan shoppa för kanske ;) Ikväll är det julspelsövning UTAN manus! Damdamdamdamdam

Love is beautiful, and so are you!

torsdag 8 november 2007

vinterdäck

Vi bytte till vinterdäck. Som ni ser (observera kepsarna) bytte jag på min ferarri och pappa på sin saab. Jag vart alldeles svart om händerna, det va längesen jag va så smutsig. En till grej jag har kommit på är att jag önskar mej en kamera i julklapp, är trött på att publicera dåliga bilder. Men här är bildbevis anyway.

Jonathan är i Örebro om 3 h och 19 min... cirka. Weehu!


tisdag 6 november 2007

Tidigt om morgonen söker jag Dig

Gör det lilla du kan, gör det villigt och glatt
snart de dyrbara tillfällen fly
Efter vår kommer höst, och på dag följer natt
då kan hända ej morgon skall gry
O, var flitig att så, medan ännu är tid
att din skörd måtte mogna i frid

Gör det lilla du kan, och se icke därpå
att så ringa, så litet det är
Ty hur skulle du då, väl med lust kunna gå
dit din Mästare sänder dig här?
Är det uppdrag du fått än så ringa i sig
o, var nöjd att Han gav det åt dig

Gör det lilla du kan, lägg ditt hjärta däri
gör det allt för din Frälsare blott
Och var viss att Han skall icke döma som vi
blir det fråga om stort eller smått
Se, Han själv gör ju allt, vad betyder det då
om Han ställt dig i led med de små?

Gör det lilla du kan, och besinna, att Gud
hos oss alla blott trohet vill se
O så gläds att få gå som Hans ringaste bud
och att själv Han all hjälp dig vill ge
O vad fröjd, om en dag Han ock säger till dig:
vad du gjorde, det gjorde du mig.


Lina Sandell har gjort så många talande och vackra psalmer. De beskriver ett verkligt liv med Gud. Ett liv i glädje och sorg, frid och kamp, ett liv med Gud i vardagen. Jag vill leva så. Öppet, ärligt och helhjärtat för Gud. Helgen har uppmuntrat och framför allt utamanat mig i just detta.


Madelene var här idag. Jag tackar Gud för att jag har henne, vi fick värdefulla samtal och en härlig dag tillsammans. Tack Madelene, och tack Gud.


Just nu saknar jag Jonathan mycket. Jag saknar att vinna över dig i Yatzy och att få trösta dej efter förlusten. Jag saknar att rocka loss till en skön låt i din bil och alla våra sånglektioner. Jag saknar våra promenader fyllda med samtal om allt och inget. Jag saknar dina svar på mina inte alltid så lätta frågor. Men du kommer ju hem igen, och då saknar jag dig inte mer. Tack och åter tack Gud för min prins.


Till sist måste jag lägga till att vi hittat 007 och 008... och jag tror jag vet vart det finns en 009.

God Natt