söndag 31 december 2006

trettionde december tjogohundrasex


Julen kom som en långväga gäst, men stannade bara en kort stund, och det känns redan som ett halvår sen. Vädret påminner mig inte heller om att det faktikst bara var en vecka sen som vi firade att Jesus, Messias föddes här på jorden.
Julen var nog som en jul ska vara, fylld av glädje och lycka, mycket mat och en fin gran.
Igår satte jag mig och tänkte tillbaka på året som gått, inuti mig var det som om man plockade fram en gammal dammig bok och började läsa, det var längesen nu som jag tänkte tillbaka. Den senaste tiden har allt gått i snabbfart och helt plötsligt står man här vid en stundande nyårsafton. Nyårsafton, den dagen är så speciell för mig. Det är som en solnedgång och uppgång på samma gång. Nått gammalt går ner och nåt nytt kommer upp, samtidigt som det egentligen är samma sak... samma ena sol som kommer igen och igen. Ännu en dag, ännu ett år.
Tjugohundrasju är det oskrivna bladet som ligger på nästa sida i min bok. Jag älskar oskrivna blad, en chans att fylla det med nya saker och gamla saker... med Dina saker. Någonting säger mig att nästa år kommer bli ett väldigt bra skrivet blad. Min önskan är att kunna läsa bladet på sida tjugohundrasju i min bok och känna lycka. Jag känner lycka när jag sert tillbaka på året som gått, men jag ser också saker som orsakat smärta, lärorika saker och utmanade saker. Men mest av allt ser jag glädje, mycket glädje och jag hoppas bara att det blir mer av den varan.



Där låg jag, på en parkbänk i Göteborg. Avenyns alla ljus konkuerade med stjärnorna om min uppmärksamhet. Men jag såg stjärnorna på den mörka natthimlen. Där och då insåg jag nog på riktigt vad lycka är. Att kuna vara vartsomhelst i världen, och känna trygghet och frid inuti. Jag älskar stjärnorna som vittnar om Din kärlek och trofasthet till oss. Jag älskar parkbänkar på kvällen, speciellt i Göteborg. I det där hörnet vid seveneleven, där minnena är inbyggda i väggarna på de vackra husen.
-Anna, kom nu!
Jag vaknade ur mina drömmar och reste på mig. Gick sakta fram längs gatan med ett leende på läpparna. Jag andades och kände hur du andades igenom mig. Lycka.





My God, it's so beutiful when a boy smiles.



lördag 23 december 2006

nu är det jul här i vårt hus





när jag tänker tillbaka på hösten så kan jag bara konstatera att Gud är god. härom morgonen bevisade han åter igen sin kärlek genom en vacker soluppgång. jag tror ingen missade den. mitt i ett grått och trist landskap kunde Han måla det så vackert, bara för att bevisa att det finns liv och glädje mitt i en grå vardag.


nu är julen här. fortare än något annat år. äntligen lov och jag fick julstämmning hos julia när vi hade julmys med tjejerna.




God Jul till alla!

söndag 17 december 2006

när allt bara tar slut

inuti.

inuti slits jag fram och tillbaka. ingenstans tycks jag landa, och få vila. då börjar en sång i mitt inre. bara i dig har min själ sin ro, bara i dig min Gud.
när ingen omkring mig tycks riktigt förstå. jag förstår inte heller. då har jag min vila i Dig.







när stjärnan faller så önskar jag alltid. min önskan blir en bön.




bilen stog utanför huset med nummer 22. ganska nära staketet. en annan bil stod redan parkerad inne på grarageuppfarten. det enda den kunde göra var att backa ut. bilen utanför staketet kunde köra iväg vilken sekund som helst, eller köra upp på garageuppfarten. men ännu var allt stilla. och bilen stog trots allt, nära staketet.

lördag 16 december 2006

julspel





det känns som igår, och nu är det julspel igen.

att dra iväg till vivalla och hämta en s-video kabel i scenkläder och teatersmink har jag aldrig gjort förut. det va en upplevelse. kära nån, mycket ska man va med om innan man dör.



skolkatalogen kom igår och jag och oskar hade våran traditionsenliga genomgång och disskussion av skolkatalogen. kära nån vad folk det finns.




låt mig få ge något, till någon som verkligen behöver det.

onsdag 13 december 2006

sankta lucia

morgonen började med en röst på andra sidan luren som sjöng någon version av sankta lucia. dagen vart bra. tack.

lucia i all ära. men var är min snö. tack och lov var det julstämmning i aulan idag ändå och inte minst i matsalen. GRÖT! pris ske Gud! men mandarinerna var förkastliga. en mandarin är inte alltid vad den ser ut att vara fick jag lära idag.

religionen var som den brukar. mycket snack och liten verkstad. men det va ok idag. för alla va så trötta. rättskunskapen innehöll som vanligt redovisningar och jag lärde mig lite om kollektivavtal och rättigheter inom eu.
men höjdpunkten var ändå det såkallade sprejkrig som bröt ut under senare delen av rättskunskapen. kan man inte kriga med snö får man väl ta annat då kanske. det va nåt nytt, sprejkrig har jag aldrig haft innan.

väl hemma vart det långpromenad. o dessa underbara promenader med min johanna. tack. tack och åter tack.

bonde söker fru och religionsplugg. det man inte gör på lektionen får man göra hemma. jo tack jag vet. men nu ska anna sova för att orka en lång lång dag imorrn.


natti

måndag 11 december 2006

skit

det värsta var att det kändes så bra. sen sket det sig ändå. men vad gör det egentligen. på insidan är jag fortfarande lycklig.


den är jobbig den där känslan. den där när man lixom inte riktigt orkar. känner att det är så mycket framför så man inte riktigt vågar möta morgondagen. men sen så inser man, att man inte är ensam. och då vågar man möta morgondagen, då vågar man tro att man kommer orka.

allt är inte som det ser ut. och man kan aldrig veta vad som finns i en människas hjärta om man inte tar sig tid och pratar. kanske fick jag se nåt idag.




du... jag tänkte att du va wilma.

söndag 10 december 2006

varje gång jag öppnar ögonen


varje andetag, varje steg jag tar. lyckan att få vara den jag är, finnas här och nu. ger mod att möta nästa dag.

Hela mitt inre längtar efter snö, och alla dessa underbara snöbollskrig.
Den här helgen har vart konstig och helt underbar. Intensiv men ändå lugn. Massa männikor men ändå själv. Genombrott och nya saker, samtidigt som jag gjort saker som jag är van vid och säker på. Inser under sånna här helger att man är omgiven av så otroligt många underbara männiksor. Att få jobba med er, att få umgås med er. Peppa ideér, genomföra det, glädjas åt det och framför allt be med er. Gud är så god emot mig att han låter mig få vara med om detta. Tack för att ni finns i mitt liv.
Inte riktigt julstämmning än dock, den kom inte med julpyntet eller julmusiken. Den sitter kanske i snön. Jag tror det. Tack och lov att julen inte beror på snön om det nu inte blir nån.


Det finns saker man inte kan beskriva i ord. Man säger så ofta, men det är verkligen så. När människor frågar hur det är, vad som händer. Hur skulle man kunna beskriva allt så de verkligen förstår? Jag tror inte det går. Men som en vän till mej sa, att om man såg hjärtat bakom allt. Om man kunde läsa folks hjärta och tankar kring allt som händer, till det man gör och hur man reagerar. Då skulle man förstå så mycket mer, så otroligt mycket mer. Allt vi kan ge människor är våra ords beskrivning, och inte ens vi själva kan ju uppfatta allt som händer på rätt sätt. För att verkligen kunna lära känna någons hjärta och tankar, varför de reagerar på ett visst sätt, krävs tid. Det hänger bara på om man är villig att ge den tiden då. Det är många man vill ge all den tiden, men man inser snabbt att det inte går. Hjälplösheten, där har vi den igen. Tack och lov att vi har Gud då när vi inte räcker till.

Jag behöver Dig, för att möta en ny morgondag.


Mer än goda vänner trogna, mer än framgång i det jag gör, mer än allting som jag upplevt. Betyder du för mig.

torsdag 7 december 2006

ett eko

tystnaden är påtaglig. jag inne i min värld, trots alla ljud är det alldeles tyst. jag tänker på allt, och inget. får en knut i magen, men blir strax lugn. det finns ju nån som hjälper mig allt jag inte klarar allt själv. korridoren är full med elever som alla pratar om provresultat eller att det är biff a la lindström till mat. allt är ett sorl omkring mej, höga ljud, men ändå tyst. plötsligt knuffas jag till av en stressad lärare, då vaknar jag.



längtar till julafton. och till snön.


oj, dags att springa till bussen. som alltid. jag lär mej aldrig!

måndag 4 december 2006

when God made you

When I stood out there in the middle of nowhere and the sun was rising with all it's beautiful colors I thought that I'm lucky who can breathe fresh air through my lungs and feel your love in every breathe.
After only four hours sleep the fatigue is evident. My eyes can hardly stay up and I'm day dreaming far to much. But I guess it has it's charm, a hard studying student with minimal sleep and maximal height of books on the table. Everything has it's time.
My constant pray is hide me now, under your wings, cover me, within your mighty hand. when the oceans rise and thunders fall, I will soar with you above the storm, father you are king over the flood, I will be still know you are God.


Good night. Time to sleep for me, but just to wake up and face a new day.




friends are like stars, even if they are far away you can see their light shine. you are a star.

söndag 3 december 2006

första advent


minnen


I hope it snows this week, cause there is no flake on your cheek that could make this christmas so beautiful.
Nu längtar jag tokmycket efter den underbara vita massa som bringar världen en sån stor lycka!



Behöver Dig för att möta en ny morgondag.

Att det blir såhär varje år. Jag slutar inte att förvånas, november och december blir månader då man bara springer hit och dit, pluggar allt och inget, träffar alla men ändå ingen. Som om hela världen går in i nån sorts speedad period och sen hittar sig själva sovandes framför kalle anka klockan tre på julafton. Men nej, mina tre veckor innan jul ska inte bli sådana. Jag vill inte det, ta en dag i taget är vad jag ska göra.
Det är inte det att jag inte har nåt att göra, tvärt om. Allt ska göras bara på tre veckor. Och det är inte det att jag har 48h dygn.. även om jag skulle vilja. Nej vetu vad, jag ska minsann inte stressa igenom allt detta och glömma att njuta. Men för att ändå hinna med allt så behöver jag Gud mer än någonsin. Bara i honom kan jag hitta frid och ro.
Sen finns det dom människor, som du som just kommit hem från ännu en helg out of town, som man bara beundrar i dessa tider. Du gör allt, och verkligen allt. Men det bästa är att det kommer visa sig sen, den som sår får skörda.
Tänker på alla hjältar överallt, som kämpar på i sina liv, utan att kräva uppskattning eller bekräftelse. Det finns folk överallt som bidrar till denna underbara värld.

Och nu behöver jag inspiration till den där rackarns texten.





Du värmer min frusna kind