God Jul till alla där ute!

God Jul till alla nära och kära vill vi önska härifrån ett strålande vintervackert Ladugårdsängen!

Gröten står och puttrar på spisen och om drygt en halvtimma kommer familjen på julfrukost. David, min kära bror, ringde precis och önskade God Jul. Jag saknar dem massor idag! Det värker alltid lite i hjärtat när man tänker på vilka man inte kommer att vara tillsammans med den här dagen. Jonathans familj och syskon och mormor... min mormor och morfar och farmor och farfar. Tack och lov att julen är mer än en dag och att mellandagarna och nyår finns! Jag älskar min familj och släkt och önskar alla en riktigt riktigt God Jul!

Julkramar

Julens alla förberedelser

Idag är det den 22 december, bara två dagar kvar till jul. Trots att vi har haft mycket runtomkring oss den här sista tiden och att jag egentligen inte får något jullov alls från skolan så har jag kunnat njuta av julens alla förberedelser. Igår gjorde vi julskinkan som spred en fantastisk doft i hela lägenheten. Idag testar jag att baka svärmors julmustbröd som ska jäsa i kylen i fem(!) timmar innan man kan grädda det. I eftermiddag blir det mys med tjejerna på stan och sedan blir det julstädning för hela slanten.

Sen kommer några dagar av underbar gemenskap med familjen. Extra seger är det att få fira jul med Miriam, Daniel och Valter. Eftersom förra julen innebar en väldigt speciell situation för dem. Att få se Valter tulta runt med sina röda kinder och pigga ögon runt julgranen kommer sannerligen bli en stor glädje! Han är ett bevis på att Gud är trofast och hjälper oss igenom livet, även i den mörkaste natt.

Nu bjuder jag på lite bilder från förra julen!

Måste ju även passa på att nämna att världens finaste namn har namnsdag idag! Sådeså!

Hata är ett starkt ord

Jag har alltid gillat vintern. Uppriktigt uppskattat denna mörka långa årstid. Snön som ömt omfamnar vår natur och lyser upp med sitt gnistrande glitter. Det är så vackert och jag brukar påstå att bara man klär sig rätt så klarar man sig igenom detta galant.

Men idag hände något i mitt vinterälskande  hjärta. Helt plötsligt var den ömma omfamningen borta och ingenstans såg jag ett glittrande vintertäcke. Idag var snön min värsta fiende. Hata är ett starkt ord som inte gärna slinker ur min mun. Men idag var det nära att jag muttrade något liknande när jag tog mig hem från gymmet i motvind, med en ranglig cykel på en moddig och oplogad cykelbana. Det kändes som om jag rörde mig en meter i minuten och vid ett tillfälle var jag nära att slänga cykeln i diket och vänta på nästa buss.

Men någonstans där vände min ilska. Jag ska minsann ta mig hem och jag ska minsann besegra min fiende. Jag trampade på med krafter jag inte visste att jag hade och sedan började detta blogginlägg ta fart i mitt huvud.... Jag formulerade mina meningar och nästan njöt av hur stolt jag skulle känna mig när jag väl kom hem.

Okey tänker du. Det där var väl ingen bedrift! Men jo, för mig var det det! Efter att ha ramlat omkull rätt rejält förra vintern så har jag nästintill haft fobi för att cykla i snö och is. Sen blir jag lätt bekväm... när man väl kan åka bil, eller kan åka buss. Men tack vare att ingen bil fanns tillgänglig och att bussarna går rätt dåligt utanför oss så lämnades jag åt mitt cykelöde. Men hör och häpna! När jag väl var hemma så hade min cykla-i-snö-fobi totalt försvunnit. Med tillräckligt stark vilja, och en trogen röd springare vid namn Crescent vid min sida, tog jag mig igenom!

Nu sitter jag här i soffan i vår varma lägenhet och blickar ut över mitt segerbyte. Fienden är besegrad och kvar finns bara ett vackert glittrande snötäcke som omfamnar naturen ömt.

Kändisspotting i Örebro

Det är inte ofta man ser kändisar i Örebro. Jag har sett Ernst en gång, på Kappahl, men inte mycket mer än så. Men i måndags hade vi finbesök! Jag jobbar ju ute på Marieberg och rätt vad det är när jag står och grejar i butiken så ser jag denna vackra kvinna kika in lite nyfiket genom vårt skyltfönster. Hon tittade på vår skyltning, och gick sedan vidare med sin son och man. Jag trodde nog att jag hade sett fel först. Vad skulle Leila Lindholm göra på Marieberg en måndag förmiddag? Men när jag sedan hade slutat och skulle gå en sväng i Gallerian för att handla julklappar så såg jag dem igen! Och nu var jag säker! Det var hon!!! Hon hängde över Frescos disk och beställde något att äta.... burr vad nervös jag skulle vara över att servera henne något! Hon som alltid lagar så goda saker!!

Nu kanske du knappt vet vem Leila Lindholm är. Men för en som älskar att baka och laga mat, och då speciellt hennes mysiga, fina och smarriga saker så är Leila en mycket stor förebild. Dessutom är hon väldigt härlig och enkel som person tycker jag! OCH inte att förglömma så tycker jag att hon är strålande vacker, vilket hon också var i verkligheten, strosandes på Marieberg tillsammans med sin son och man.

Vart tog du vägen?

Hösten som försvann. Det är lustigt det där. Den här hösten har jag varit med om oerhört mycket saker som gjort starka intryck på mig. Vi har haft flera underbara konferenser i församlingen där Gud verkligen har talat. Vi har rest till Israel, som verkligen satte ett stort avtryck i mitt hjärta. För två veckor sedan genomförde vi ännu ett fantastiskt Finally Livin' där många människor fick höra om Jesus. Och nu... nästa vecka är det äntligen dags för Julspel. Men trots att jag varit med om så mycket känns det som om hösten bara försvann i ett andetag. Men det vackra vinterlandskapet utanför och stjärnan som lyser i fönstret vittnar om att det redan är andra advent.

Igår kväll hade vi den sista stora julspelsövningen innan musiker och kör är med. Jag slås varje år av hur roligt det är att vara med. Det är så fantastiskt duktiga skådisar, i alla åldrar. För många är det första gången de spelar i julspelet och de gör det verkligen galant!! Karin är så duktig på att styra upp alla övningar och på att få oss att ge det där lilla extra. För att inte tala om alla kulissarbetare som också var med igår! Vilket jobb de gör! Nästa vecka övar vi med smink och kläder också, vilket gör det hela ännu mer levande. Åh, jag ser verkligen fram emot årets julspel lite extra! Det är roligt att morbror och moster från Göteborg kommer också, ni är varmt välkomna!!

Det är runt tolv år sedan jag var med det första julspelet. Jag var tio år tror jag och var med i barnkören. Min storebror spelade Josef och ingen kunde vara stoltare än jag. Övningarna och föreställningarna var alltid så spännande.... det var som att det låg ett skimmer av förväntan och spänning över varje tillfälle. Idag har julspelet utvecklats enormt mycket med nya scener och sånger som verkligen lyfter fram julevangeliet på ett ärligt och levande sätt. Sedan ganska många år tillbaka har jag också fått förmånen att ha en roll i julspelet. Och det är lustigt... men varje år vid den här tiden så kommer den där speciella känslan tillbaka. Jag tröttnar aldrig! Alla skådespelare, kulissarbetarna, kören och musikerna. Spänningen bakom scen, skratten i sminkrummet, fikat innan vi ber och lägger föreställningen i Guds händer. Och sen, det bästa av allt! Att få stå där på scen och äntligen känna publikens närvaro, att få sjunga ut evangeliet om Jesus Kristus, och sedan träffa allt folk i cafeterian efteråt. Nästa vecka är det dags... och jag ska njuta av varje sekund.