söndag 17 december 2006

när allt bara tar slut

inuti.

inuti slits jag fram och tillbaka. ingenstans tycks jag landa, och få vila. då börjar en sång i mitt inre. bara i dig har min själ sin ro, bara i dig min Gud.
när ingen omkring mig tycks riktigt förstå. jag förstår inte heller. då har jag min vila i Dig.







när stjärnan faller så önskar jag alltid. min önskan blir en bön.




bilen stog utanför huset med nummer 22. ganska nära staketet. en annan bil stod redan parkerad inne på grarageuppfarten. det enda den kunde göra var att backa ut. bilen utanför staketet kunde köra iväg vilken sekund som helst, eller köra upp på garageuppfarten. men ännu var allt stilla. och bilen stog trots allt, nära staketet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar