varje gång jag öppnar ögonen

varje andetag, varje steg jag tar. lyckan att få vara den jag är, finnas här och nu. ger mod att möta nästa dag.

Hela mitt inre längtar efter snö, och alla dessa underbara snöbollskrig.
Den här helgen har vart konstig och helt underbar. Intensiv men ändå lugn. Massa männikor men ändå själv. Genombrott och nya saker, samtidigt som jag gjort saker som jag är van vid och säker på. Inser under sånna här helger att man är omgiven av så otroligt många underbara männiksor. Att få jobba med er, att få umgås med er. Peppa ideér, genomföra det, glädjas åt det och framför allt be med er. Gud är så god emot mig att han låter mig få vara med om detta. Tack för att ni finns i mitt liv.
Inte riktigt julstämmning än dock, den kom inte med julpyntet eller julmusiken. Den sitter kanske i snön. Jag tror det. Tack och lov att julen inte beror på snön om det nu inte blir nån.


Det finns saker man inte kan beskriva i ord. Man säger så ofta, men det är verkligen så. När människor frågar hur det är, vad som händer. Hur skulle man kunna beskriva allt så de verkligen förstår? Jag tror inte det går. Men som en vän till mej sa, att om man såg hjärtat bakom allt. Om man kunde läsa folks hjärta och tankar kring allt som händer, till det man gör och hur man reagerar. Då skulle man förstå så mycket mer, så otroligt mycket mer. Allt vi kan ge människor är våra ords beskrivning, och inte ens vi själva kan ju uppfatta allt som händer på rätt sätt. För att verkligen kunna lära känna någons hjärta och tankar, varför de reagerar på ett visst sätt, krävs tid. Det hänger bara på om man är villig att ge den tiden då. Det är många man vill ge all den tiden, men man inser snabbt att det inte går. Hjälplösheten, där har vi den igen. Tack och lov att vi har Gud då när vi inte räcker till.

Jag behöver Dig, för att möta en ny morgondag.


Mer än goda vänner trogna, mer än framgång i det jag gör, mer än allting som jag upplevt. Betyder du för mig.