Idag är det en månad sen älskade Valter sprang in i himlen.
Saknaden och tomheten är stor. Ibland hugger det tag i mitt hjärta, vrider om och lämnar en dunkande smärta kvar. Men kärleken och hoppet är större. Ofta omfamnar det min själ och lämnar en frid större än något annat.
Tro, hopp och kärlek. En tro som övervinner, ett hopp större än all sorg och kärlek som påminner oss om det vi har i Gud och i varandra.
Andra januari är också början på ett nytt år. Ett oskrivet kapitel, ett tomt blad som jag vill lägga i Guds händer.
Gott nytt år.
