Jag kvävde ett litet skratt vid den kommentaren och tänkte "Vilken trädgård?"
Jo, visst har vi en liten plätt, en liten yta och några lådor med blommor i. Men trädgård?
Men när vi väl satte igång så tog det sin lilla tid, och det var fantastiskt mysigt. En härlig dag i solen. J rensade bort allt ogräs mellan plattorna och sopade bort löv. Jag gjorde fint i blomlådorna och stylade några krukor med ljung i. Kände mig lite förlägen efteråt då jag insåg vilken skillnad det blev. J ser sånt som behöver göras, det där smutset som liksom ligger inemellan, bakom och under. Jag ser inte det i samma utsträckning, men uppskattar verkligen när det är rent och snyggt igen. Som så ofta annars lärde detta vardagliga mig något om livet i stort.
Det är så lätt att strunta i att rensa ordning i sitt eget liv. I sitt hjärta. Det ligger någon liten smutshög här och var. Kanske lite avundsjuka, grinighet eller bara massa pessimism. "Det är väl inte så farligt" "Det där orkar jag inte ta tag i nu". Men när man väl vågar lyfta på den där gamla gräsklipparen och borsta bort alla löv som hamnat inunder känns det mycket bättre. Friare på något sätt. När man river loss ogräset (som visserligen är ett litet svettigt jobb) och ser resultatet så njuter man i fulla drag. Smuts, damm, löv och spindelnät kommer alltid att svepa in och lägga sig i hjärtats trädgård vare sig man vill eller inte. Varför inte städa undan så fort man ser en ett litet ogräs spira mellan plattorna? Istället för att vänta till i morgon...
