poltava, banankaka etc.

Slaget vid Poltava 1709 var en av de största förluster i svensk krigshistoria. Herman Lindqvist och Peter Englund har på varsitt sett skildrat denna händelse. Lindqvist på ett populärvetenskapligt sätt och Englund genom en vetenskaplig rapport. Vetenskapligt skrivna texter har en tendens att bli tråkiga, med sin givna disposition och förutsägande innehåll fångar de ett relativt smalt läsarintresse. Är det värt att skriva historiska texter på ett populärvetenskapligt vis på bekostnad av trovärdigheten, eller går det att vara korrekt och ändå göra den historiska beskrivningen till en spännande läsning?

Jag ska inte fortsätta att ge svar på dessa frågor, men tänkte bara genom detta beskriva hur min kväll ser ut, i stort. Jag är inte uttråkad, inte det minsta faktikst. En analys av två historiska texter lät tråkigt när jag först fick uppgiften av min hängivna svenskalärare (som för övrigt även undervisar och upplivar mitt historiska intresse) men när jag väl satte mig in i den började min kvinnliga, analyserande hjärna att springa och jag njuter av att formulera och teckna ner de meningar och åsiker jag har om dessa två texter.

Annars då... jo mina älskade föräldrar är hemma från Bruksvallarna. Nöjda, utvilade och något brunare. Här har det varit vardag och vanlig vecka, även om det inte alls känns som vardag och vanlig vecka. Men jag börjar förstå att det aldrig blir vardag och vanlig vecka. Det är livet helt enkelt. Ingen dag är den andra lik, ingen vecka är den andra lik. Även om vissa veckor är mer turbulenta än andra. Jag är trött, men aktiv. Jag har mycket att göra, men lugn. Jag har inte mycket koll, men vet ändå allt jag behöver veta.

Idag när klockan var sen eftermiddag satt jag på det ställe jag ofta går till för att be, njuta av solen och tänka. Det var så vackert, solen gjorde den disiga himlen alldeles ljusgul och silade solstrålarna mellan träden. Vi pratade där, Han och jag. Sådär som vänner gör, bästa vänner. Vad vi sa och så, det tänker jag inte återge här, jag kan bara berätta att ännu en gång så återfann sig den där känslan av en oändlig frid. Den ljusgula himlen gjorde mig viss om saker jag ibland tvivlar på. Allt blir oss givet, morgondagen har vi ännu inte fått, därför har vi ingen rätt att oroa oss över den.

Så var det då den där banankakan. Jag ska sätta mig och titta på dokumentären om Göran, dricka te och prova den där banankakan min far har bakat.

-långt bakom ditt öga svinner nattens drömmar, du drömmer om något fint, jag ser dig småle