mätt

Pizzorna i Polen är goda. Ikväll är jag mätt. Men inte bara mätt, jag är lycklig. Tiden här i Polen har varit, eller rättare sagt ÄR, fantastisk. Ikväll har vi haft film-, biljard-, och pingiskväll. Det kom jättemånga polacker som vi har lärt känna och vi har verkligen haft en bra kväll. Solen kom tillbaka idag, det va skönt. Efter några dagar med regn uppskattar man solen igen. Jag har storstädat vårat rum kväll oxå, så nu luktar det gott och glänser som ett nyrakat huvud i gassande solsken (med ungefär 35,7 grader celsius enligt Lina här bredvid). Men nu är det väl dags att sova snart, Lina har bjudut till kvinnofrukost på hennes rum imorrn bitti så det är bäst att vara på alerten.


Om 27 minuter ska det vara släckt och tyst, annars påstår Micael att något hemskt kommer att hända.


Gonatt världen.


(psst. Emy, kan du skicka länken till eran blogg? puss)

Hungrig

Klockan är strax efter sju. Det är nu jag börjar bli hungrig för andra gången idag. Eller tredje, om man räknar med min vanliga morgonhunger. Polen är underbart, nu har vi varit här i nio dagar och det har redan hänt så mycket. Gud är så god och han gör massor varje dag bara man låter sig bli använd! Vi har fått leka med massor med barn, målat otaliga lyckliga barns ansikten och fotbollen går varm. Resten har engelskaklasser här på området och det är en stor succé. Härom kvällen bjöd vi in alla vi hade lärt känna till en grill och beachvolleykväll på stranden precis utanför vårt hotell. Det var jättekul att få träffa nya människor och umgås med dem vi redan lärt känna! Det finns så mycket att säga men det är ingen idé att beskriva allt, dels för att det är obeskrivligt och dels för att jag är så otroligt hungrig så jag kan inte koncentrera mej! Dags att skynda till pizzerian som stänger om 37 minuter.

Jag återkommer...hoppas jag :D



Hälsa Sverige

timmar

Jag åker till Polen om cirka sju timmar. Eller jag åker till Karlskrona om sju timmar och till Polen om 15 timmar. För att sedan stanna i landet i 504 timmar. Innan dess ska jag duscha, äta och försöka sova några timmar för att sedan TRÄNGA mig ner i en fin liten bil. Johanna och hennes familj ska ha en stor medalj för att de lånar ut bilen till oss rara ungdomar!

Jag har inte kunnat föreställa mig hur det kommer att bli där nere och jag vet inte så mycket. Men är det inte alltid så? Man vet inte vad som väntar runt knuten, för hur mycket man än planerar så har Gud alltid en plan som går långt utöver det vi kan förvänta! Och det är så bra, jag litar på Gud och ber varje dag att hans vilja ska få ske i ALLT som händer.

Just nu ser jag fram emot en härlig biltur ner till Polen och Olsztyn! Man vad kul vi ska ha!



ska försöka skriva lite här om vistelsen, så kolla in ibland!

om golf m.m

Jag kan inte så mycket om golf, men det är ändå märkligt hur man förstår trots att man inget kan. Jag frågar, lyssnar, snappar upp och imiterar. Det jag har hört Jenny svara någon i telefonen, det repeterar jag nästa gång de frågar mig. På så sätt känner jag mig som en kunnig och behövd receptionist på Kårsta GK. De, oftast, trevliga människora på andra sidan disken, eller luren, verkar faktikst nöjda med den hjälp jag ger dem. Min begränsade kunskap, som ju faktiskt växer för var dag, blir till nytta för golfspelarna jag träffar. Vilken härlig känsla när ny kunskap infinner sig och kommer till sin rätt! Det senaste jag har lärt mig och verkligen fått användning av (eftersom inte ens alla golfspelare vet hur detta fungerar) är hur olika tävlingsformer fungerar. Bästboll (eller 4-boll), Slaggolf, Slagtävling, Poängbogey, Gammon poängbogey och Scramble. T.ex. spelades en singeltävling gammon poängbogey idag här på Kårsta. Det innebär att på de första 6 hålen räknar man vanlig poäng, de nästa 6 tar man poängen gånger två och de sista hålen tar man sina poäng gånger tre. Vilket helt enkelt innebär att man måste spela bättre och bättre mot slutet. En rolig spelform. I morgon (då jag inte jobbar) är det "semesterscramble" som gäller. Det är en tävling då man är i tre-mannalag och tillsammans kämpar mot prispallen. I en scramble slår alla tre spelare ut, sen får alla placera sin boll vid den boll man tycker hamnade bäst till. Därifrån slår alla ut igen och sedan väljer man bästa position ännu en gång. Så fortgår spelet till bollen är i hål(mål?).

Om man ska se någon djupare mening i detta så skulle man ju kunna säga att vi behöver varandra för att nå vårat hål, eller mål. Livet är en scramble! Ja, varför inte. Ibland kanske man behöver flytta sin boll, därför att någon annans ligger bättre till. Man kanske behöver låta någon annans kunskap och erfarenhet, någon annans omdöme få tala in i ens liv. Erkänna sitt behov av varandra och våga flytta bollen till en annan plats. Jag är tacksam för att människor som spelar i mitt lag, som står mig nära, har slagit längre än mej och låtit mig få flytta bollen till deras utslagsplats. Då har man sett saker på ett annat sätt, och besparats många onödiga "slag". Men det handlar alltid om att erkänna att man inte alltid slår längst, att liksom ta bollen från sin egen plats och erkänna att någon annan slagit längre.

Om(när?) jag spelar golf någon gång så tror jag att jag helst spelar scramble. Singeltävlingar är ingenting för mig. Det skönaste, och ibland jobbigaste är ju just det att vara beroende av någon annan, av sitt lag. Jag vet att de alltid finns där, och att jag inte måste klara allting själv, vi drar nytta av varandras framgångar, och hjälps åt under motgångar. Men jag vet också att jag kommer behöva flytta min egen boll ibland, och tack och lov för det, annars vet väl ingen hur det skulle gå! Och förhoppningsvis så kommer det stunder då människor placerar sin boll vid min boll, och då gäller det man är skärpt och spelar för att vinna segerkransen!

Om du har orkat dig igenom mitt golfsnack men ändå har frågor så är du välkommen att ringa 227502, vardagar 9-18 och helger 8-16, där jag eller mina kära, låghandikappade och mycket duktiga golfspelare till kollegor, ska försöka svara på dina frågor.

Nu slutar jag om 25 min! Yes