Något om snö

Vitt vitt vitt. Det är vackert, kallt, gnistrande och mjukt.

Ja det är på den här delen av hösten som man förstår varför man bor i Sverige. I mitten av oktober, när regnet aldrig verkar ta slut och det bara är mörkt mörkt mörkt, ja då undrar man faktikst vad man gör här. Men sen när den här förtrollande vackra vita massa når marken, ja då vet man. Det händer något, med ljuset. Jag älskar ljuset. Jag älskar stjärnorna på den mörka himlen, de vittnar om ljuspunkten mitt i en mörk värld. Jag älskar när solens ljus bryter genom den mörka vintermorgonen och målar upp färger som jag inte ens visste fanns. Jag älskar snön som faller på den kalla mörka asfalten.

Ljuset segrar alltid. Det mörka måste försvinna när ljuset kommer. Det måste finnas en tanke med det. Det måste vara så att Gud försöker säga oss alla något. Hela nauren vittnar faktiskt om det.