Det har varit molnigt i några dagar nu. Men igår, under min morgonpromenad, så bröt äntligen ljuset fram. Solen träffade mitt ansikte och välkomnades hjärtligt av mina vinterdunkla ögon. Ljuset. Det händer något med mig då. Man får liksom perspektiv, vidgade vyer och hopp.
Vad är väl vackrare än soluppgången en riktigt kall vinterdag?
Men ljuset avslöjar också. När solen lyser på mina fönster syns all smuts. Ljuset uppenbarar. Ljuset är sådär ljuvligt härligt glatt. Men också sådär jobbigt avslöjande. Våren kommer, med mer ljus än vi sett på hela vintern. Jag längtar, jag behöver ljus.
Ljuset har makt över mörkret. En enda tändsticka får ett nattsvart rum att lysa upp. Gud skapade ljuset när han befallde: varde ljus, över jorden. Hos Honom finns ingen växling mellan mörker och ljus. Jesus sa: Jag är världens ljus.
Du är utmanad! Gå in på min blogg för att få reda på vad du är utmanad till! :)
SvaraRaderaInaktiva Anna! =p du är ju till och med mer inaktiv än mig! :O och jag trodde jag va inaktiv :p
SvaraRadera