Tidigt om morgonen

Psalm 5 vers 4
"Herre, om morgonen hör du min röst, om morgonen vänder jag mig till dig och väntar ivrigt"

Idag gick jag upp vid kvart i sex. Tände ljus, plockade fram frukost och satte på en skiva med instrumentala psalmer. Det händer verkligen inte varje morgon. Nej, det har snarare blivit en vana att jag alltid ligger kvar och sover när J åker till jobbet. Jag brukar tänka att jag får njuta av studentlivet så länge det varar. 

Men härom dagen fick vi vår bröllopsfilm från festen som en vän klippt ihop åt oss. Vi bara satte på den lite snabbt för skojs skull, och blev ståendes(!) i 40 minuter vid bordet och kunde inte sluta titta! Vi blev så tacksamma för våra familjer, vår släkt och alla underbara vänner som gjorde vår bröllopsdag helt oförglömlig. När klockan närmade sig 23.00 så var vi dock tvungna att sluta titta. Men nästa kväll tog vi upp den igen, och då fick jag bland annat se min älskade systers tal. Hon gav då ett råd: ät frukost ihop! J nitade mig med blicken och vi skrattade åt alla mina ursäkter jag brukar ha till att inte gå upp med honom. Därav denna tidiga morgon, vilket verkligen uppskattades av min man. Sen kan jag fortfarande tycka att det borde vara undantag när han börjar(!) halv sju.... men å andra sidan fick jag en riktigt mysig lugn morgon. 

Idag ska jag se till att städa hela lägenheten, plugga lite där det behövs och sedan förbereda Finally Livin' som är ikväll och imorgon! Det kommer bli två toppenkvällar och jag är så tacksam för att jag får vara en del av det! Mamma ska också hämta upp mig för att bjuda på lunch på Naturens Hus. Det är ju Elisabeth-dagen idag! Hon är för underbar min mamma... så duktig på att uppmuntra sådär i vardagen. Alltid lika mysigt att få en stund tillsammans med  henne för att prata om allt och inget.

Till sist bjuder jag på lite vackra rimfrostbilder jag tog i förrgår. Ha en bra fredag och en underbar helg! Tänk på att varje dag är en gåva, och det är upp till dig vad du gör av den. 

Kontraster

Idag ligger rimfrosten vacker på alla träd. För bara två veckor såg min verklighet ut såhär. Kontraster. Men mer än klimatet upptäckte jag många kontraster mellan Israel och Sverige. En av de saker som jag verkligen bär med mig från vår resa är människornas sätt att ge sig till att bygga sitt land, på alla områden. Vi besökte en barnby där utsatta barn och "children at risk", som de kallade det, fick en tillflykt undan sin fruktansvärda tillvaro i hemmet eller på gatan. Givetvis tog det tag i mig att möta dessa barn och samtidigt veta vad de gått i genom, man blir tacksam för vad man själv får ha. Men något som än mer berörde mig var personalens sätt att arbeta. De såg inte det här som ett sju-till-fyra-jobb, utan levde där med sina familjer. Förutom sina egna tre barn kunde familjen ta emot ytterligare fyra barn och vara "föräldrar" och "syskon" för dem. Allt för att de barn som växt upp i misär skulle få veta hur det fungerar i en vanlig familj. Hur man ger och tar emot kärlek, hur man får och visar respekt. Om dessa barn aldrig skulle få den "rätta" bilden av hur relationer och familjer fungerar så är ju risken stor att barnet i sin tur upprepar förälderns beteende när denne blir vuxen. Denna inställning mötte vi på flera ställen där vi besökte projekt som församlingen stödjer. Personalen uttryckte att de inte såg arbetet som ett jobb, utan de såg det som ett sätt att leva. Man var också hela tiden mån om att arbeta för landets bästa. Inte bara så att det kan bli bättre för den egna familjen. Utan så att en stad eller ett land kan utvecklas till det bättre. Intressant perspektiv, och en kontrast till hur vi ofta tänker i Sverige.

Hemma igen

Nu är vi hemma igen från en helt fantastisk resa till Israel. Känns overkligt att jag för mindre än en vecka sen badade i härliga medelhavet och nu har ett vackert vinterlandskap som utsikt. Båda är bra tycker jag, men oh vad havet var skönt.

Jag har i uppdrag att skriva ett reportage från vår resa. När det är klart och publicerat länkar jag dit så ni alla kan läsa. Jag kommer säkert skriva en del och lägga upp bilder här på bloggen också. Men nu har jag en hel del att ta tag i. Det märks när man varit borta nio dagar från livet här hemma.

Ta hand om er och ta vara på varje dag. Den kommer aldrig igen.


Kramar