Det är en tidig morgon på jobbet. Molnen är ganska täta så det är just ingen rusning på golfbanan idag. I brist på arbetsuppgifter för stunden fyllde jag i en vilken-superhjälte-är-du quiz. Här är resultatet.


Your results:
You are Superman

Superman 75% Supergirl 74% Wonder Woman 74% Spider-Man 60% Green Lantern 55% Robin 52% The Flash 45% Hulk 40% Batman 35% Iron Man 25% Catwoman 15%

You are mild-mannered, good, strong and you love to help others.

Click here to take the "Which Superhero are you?" quiz...





Borde man va stolt eller skämmas för 40% "Hulk"?

smultronsommar

I sommar hoppas jag på en riktig smultronsommar.

än klappar hjärtan med friska slag

Syrenerna var tidiga i år, så tidiga att de nästan blommat över vid tiden för skolavslutning. Värmen kom också tidigt, temperaturer högt över det normala, sa Tone på vädret. Om 50 år kommer jag nog minnas min student på det viset, med överblommade syrener och värmebölja. Och så glädjen förståss, lyckan och de många nära och kära som guldkantade min högtidsdag.

Plötsligt stod vi där. Ett vimmel av svart-vita varelser i väntan på att den tunga porten skulle öppnas. Det var inte tyst en sekund och ingen människa stod stilla. Glada utrop och lyckönskande ord ekade i den stenbeklädda Borgens entré. Jag kan verkligen inte förstå att det är vi som står här, viskade någon. Jag kunde inte annat än hålla med. Så öppnades dörren tillslut. Jag ser din skylt, sa Jonas bredvid mig. Då förstod jag, det är jag på skylten, det är jag i den vita klänningen och det är mig de väntar på där ute. När mitt namn ropades upp sprang jag ut i den gassande solen, jag sprang ut ur det som varit vardag i tolv år och klev in i framtiden, som i denna stund inte längre var framtid, utan nuet.

Nu börjar livet, säger många. Men det kan omöjligt stämma. Vad har allt innan varit då? Livet är varje dag, så jag skulle snarare vilja säga att nu fortsätter livet. Och det är skönt, att livet liksom fortsätter. För det är vardagen, inte studentdagen som kommer vara livet sen. Men visst är det en speciell tid, en början på ett nytt kapitel. Nya meningar ska knåpas ihop och ny historia skrivas. Men utan de tidigare kapitlerna hade jag aldrig varit där jag är idag. Och vem vet om det bokstavligen(hehe) blir nya meningar och kapitel som skrivs i min framtid. Vem vet? Ja, Gud vet sannerligen.

Vad ska du göra nu då? Är den andra saken som många säger en sån här dag. När folk frågar säger jag att jag ska jobba i sommar och höst. Och det stämmer ju. Men mer kanske jag inte vet, eller så gör jag det. Det viktigaste är som sagt att Gud vet. Han visar mig nästa steg och för mig till platser jag aldrig kunnat ana att jag skulle hamna på, han tar mig dit jag inte vill, och tänker högre tankar om mig än jag gör om mig själv.

Det är förståss många känslor en dag som denna. Glädje, förväntan och förundran. Men mest av allt kände jag tacksamhet. Alla människor som uppvaktade mig, min släkt som åkte långt och min familj som fixat allt så fint. När jag samlade alla kort jag fått och läste en kväll så insåg jag hur mycket fina människor jag har i min närhet. Jag kan inte nog tacka Gud för att han gett mig en sån kärleksfull familj, underbar släkt och oväderliga vänner. Det finns inte ord att beskriva den tacksamhet jag kände denna dag.

Räkna med Herren på alla dina vägar

balen i bilder

Vår personliga stylist laddar

Underbara Johanna hade köpt jordgubbar, choklad och cider

Smink!

Blir det regn?

Lite regn... men alldeles lagom

Så vacker

Tack till Chaufföris


Oskar och Chufföris (also called Jonathan) verkar sitta ihop, som alltid

Ja... det här gjorde vi bra!

Jag, Julia och Rebecca

Äntligen stod vi där efter allt slit

Min bal på... nästan (slottet) vart mer än lyckad. Tack till alla... före, under tiden och efter balen

Mormors allra bästa kakor

Hanna-Maria och jag kom fram till att båda söker jobb till hösten. Starta eget kanske? Sedan började vi visionera. Eftersom jag, i skrivande och visionerande stund, är enormt sötsugen så kom vi fram till att vi ville baka massa goda, smarriga, mumsiga kakor. Och inte bara baka dem, utan även sälja dem till alla möjliga sortes människor. Stora, små, ledsna, glada, ja en kaksort för varje sorts människa. Mormors allra bästa kakor, kan vårt lilla fik heta. I blommiga förkläden ska vi stå och baka, visslandes i takt med en gammal grammofonskiva. Sen tänkte vi att man kunde ha kakbuffé, och kanske att man kan ha kakbuffé på tisdagar och fredagar, och på sommaren kan man ha glassbuffé och ibland, på söndagar kan man ha milkshakebuffé. Hanna-Maria har ju gått ekonomi, så vi tänkte att då ordnar det sig nog det där med att starta och med pengar och så. Men sen så ville vi vara där Wasa konditoriet är. Då kom vi på att man kan ju söka jobb där, och sen ta över stället och helt göra om allt. Då slipper man också processen med att starta ett nytt företag, vilket både jag och Hanna-Maria är tacksamma för. Vi skulle förståss renovera om Wasa. Inreda i en mysig gammaldags stil, kanske så att det känns som om man sitter i mormors kök. Mycket rosenbuskar och rutiga dukar.

För övrigt kan nämnas att Stockholm är fint i försommarskrud. Stockholms glasshus serverar god glass och för att inte tala om maten på Jensen's Beefhouse (idén till glassbuffén kom för övrigt därifrån) Två par skor och många minnen rikare så måste jag säga att jag är nöjd. Än en gång ett stort grattis till min kära (tvilling)syster som fyllde 26. Är glad att jag kunde få vara där med dej och de andra som satte guldkant på min "förhelg".

visa mig din väg

led mig i din sanning

för mig på din stig
och lär mig

se min längtan att behaga dig

hur jag innerligt vill tjäna dig

överlåter varje del av mig

på nytt

tar nu upp mitt kors och följer dig

lämnar allt det gamla bakom mig

låt mitt liv

och mina ord

vara som en doft

av välbehag

inför dig

Om Rättvik och så

Rättvik, vy från mormor och morfars gamla hus

Jag sitter på tåget hem från en fin helg i Rättvik. Men när jag tänker efter så är det bara fredag och min "helg" i den lilla orten vid Siljans strand har bestått av just torsdag och fredag. Skönt, tänker jag, att helgen just börjat. Med Sixpence i öronen och en mjuk kudde lutar jag mig tillbaka och blickar ut över landskapet som susar förbi. Dalarna är fantastiskt vackert. De röda stugorna ramar in sjöar och dalar så perfekt. Men det är en annan värld där uppe, stan går man igenom på fem minuter och affärerna var stängda på helgdag(!) Inte mig emot, jag tycker det är bra att respektera Söndagen (i det här fallet en torsdag) som vilodagen.



Innan jag satte mig på tåget, närmare bestämt under torsdagen, så ägde min kära morfars 80-års fest rum i Rättviks missionskyrka. Jag uppskattar min släkt, och gör det mer och mer för varje gång vi träffas. Det var en fin fest, många skratt men även fina ord och böner som berörde. Det är spännande att höra om en person man känt så länge, men från så många olika håll och på olika sätt. Han har vart med om en del, min morfar.



Åter till tåget. När jag sitter där och njuter av landskapet och av lugnet, så händer det igen. Inte det att Johanna messar och vill låna klänning (som förvisso hände) och inte det att konduktören går förbi och skriker "nya resande". Det som händer är ett kärleksbevis, en visshet om att man aldrig är ensam, Guds frid fyller mig från topp till tå och jag är bara så lycklig. Sådär långt in, in i djupet. Som att djup ropar till djup. Jag förstår inte fullt ut varför jag sitter där och ler för mig själv. Men tacksamheten är stor, till han som gett mig ALLT. En fantastisk familj och släkt där man får vara sig själv. En vän som hämtar vid tåget, en annan vän som förgyller en kväll. En frid som övergår ALLT FÖRSTÅND och ett löfte om att aldrig lämna mig. Det är min Gud.



Så rullar tåget de sista milen och stannar tillsist på en välkänd station. Jag kliver ut och andas hemmaluft. Lite längre bort står Siv (Siv är Johannas vinröda ford) och väntar med en leende flicka inuti.

Max

I morgon ska jag åka till Rättvik och fira morfar 80 år! Så nu ska jag packa... men vad jag egentligen ville säga var att jag har världens sötaste brorson. No doubt!

all at sea

I'm all at sea, where noone can bother me...

Tack

till alla

som gjorde min dag

så

fin

ord som griper tag i hjärtat. och sedan håller kvar. ord som gör en tår av tacksamhet. jag bevarar det inuti mig. där är det tryggt.

...later on you can spend some time with me, if you wan't to. all at sea.