Det är ganska kallt

Bredvid mig står en tom kopp, mitt te har jag för länge sedan druckit upp. Nu är det kallt igen. Men hösten är mysig, nu får jag använda alla mina halsdukar och sjalar igen. Höstjacka, höstskor och kanske vantar? Morgonen och förmiddagen har gått åt till att: sova, be och umgås med Han, den allsmäktige och min bästa vän, finjustera CV, maila och skriva ut CV och njuta av de ljuva tonerna från en nyinköpt lovsångsskiva. När jag inte tänker på något annat så tänker jag på min Jonathan, som jag alltid saknar när han är borta. Jag skrattar när jag tänker på hans norgehistoria som han kom på alldeles själv igår kväll. Men om någon vill höra den är det nog bäst att han får berätta den, det blir liksom mest känsla då. Sen har jag varit i Spanien förståss. Det är verkligen värt att nämna eftersom det var en resa väl värd att minnas. Sju fina dagar med mycket sol och värme och många skratt. Jag uppskattar de tre härliga människor jag fick tillbringa en vecka med. Min mamma, Madelene och Carin är underbara! Bilderna är, som ni säkert ser, från södern.


Iadg vill jag också önska lycka till åt Carro som igår började på Universitetet i Göteborg! Allt kommer gå jättebra!


Nu ska jag ringa Amanda, värma mej i en ullkofta och slänga i en tvätt... och såklart när jag inte gör nåt annat, tänka ännu mer på min Jonathan, som jag alltid saknar.


Fantastiska sandslott. Jag och Madelene. Armband. Härlig strand. Jag och mamma.Vårat hus. Bad i soluppgången. Vackra Madelene.