Till minne av min älskade farfar, George Karlqvist
Livet framträder aldrig så tydligt som i närheten av döden. Livet som varit, alla minnen. Livet du levt tillsammans med alla människor som stod där runt din säng och tackade dig för att du var du, för alla skratt, ditt leende och dina kloka ord. Men också livet som du nu får leva, det eviga. Det livet som vi bara kan föreställa oss men aldrig riktigt förstå vidden av. Vem mäter en evighet? Tänk att du vet nu. Tänk att du nu sett den, staden ovan molnen, gatorna av guld. Tänk att du hört den nu. Sången som aldrig tystnar, den eviga lovsången till Gud, vår far. Tänk att du sett honom nu. Skaparen av allt. Alltings början och alltings slut.
Bilden tog jag i höstas, en varm eftermiddag i norra Israel. Jag kan nästan skymta konturerna av en skimrande skyline. Staden ovan molnen.
Hej Anna! Jag beklagar eran förlust samtidigt som jag gläds med din farfar! Jag tänkte likadant när min farmor dog förra året...tänk nu är hon där, hos Gud, dit hon alltid velat komma.
SvaraRaderaTack förresten för eran present. Vi öppnade den efter några veckor, så vet ni ;) Kram