Ännu en dag

torsdag 26 juli 2007

mätt

Pizzorna i Polen är goda. Ikväll är jag mätt. Men inte bara mätt, jag är lycklig. Tiden här i Polen har varit, eller rättare sagt ÄR, fantastisk. Ikväll har vi haft film-, biljard-, och pingiskväll. Det kom jättemånga polacker som vi har lärt känna och vi har verkligen haft en bra kväll. Solen kom tillbaka idag, det va skönt. Efter några dagar med regn uppskattar man solen igen. Jag har storstädat vårat rum kväll oxå, så nu luktar det gott och glänser som ett nyrakat huvud i gassande solsken (med ungefär 35,7 grader celsius enligt Lina här bredvid). Men nu är det väl dags att sova snart, Lina har bjudut till kvinnofrukost på hennes rum imorrn bitti så det är bäst att vara på alerten.

Om 27 minuter ska det vara släckt och tyst, annars påstår Micael att något hemskt kommer att hända.

Gonatt världen.

(psst. Emy, kan du skicka länken till eran blogg? puss)

tisdag 24 juli 2007

Hungrig

Klockan är strax efter sju. Det är nu jag börjar bli hungrig för andra gången idag. Eller tredje, om man räknar med min vanliga morgonhunger. Polen är underbart, nu har vi varit här i nio dagar och det har redan hänt så mycket. Gud är så god och han gör massor varje dag bara man låter sig bli använd! Vi har fått leka med massor med barn, målat otaliga lyckliga barns ansikten och fotbollen går varm. Resten har engelskaklasser här på området och det är en stor succé. Härom kvällen bjöd vi in alla vi hade lärt känna till en grill och beachvolleykväll på stranden precis utanför vårt hotell. Det var jättekul att få träffa nya människor och umgås med dem vi redan lärt känna! Det finns så mycket att säga men det är ingen idé att beskriva allt, dels för att det är obeskrivligt och dels för att jag är så otroligt hungrig så jag kan inte koncentrera mej! Dags att skynda till pizzerian som stänger om 37 minuter.

Jag återkommer...hoppas jag :D

Hälsa Sverige

lördag 14 juli 2007

timmar

Jag åker till Polen om cirka sju timmar. Eller jag åker till Karlskrona om sju timmar och till Polen om 15 timmar. För att sedan stanna i landet i 504 timmar. Innan dess ska jag duscha, äta och försöka sova några timmar för att sedan TRÄNGA mig ner i en fin liten bil. Johanna och hennes familj ska ha en stor medalj för att de lånar ut bilen till oss rara ungdomar!

Jag har inte kunnat föreställa mig hur det kommer att bli där nere och jag vet inte så mycket. Men är det inte alltid så? Man vet inte vad som väntar runt knuten, för hur mycket man än planerar så har Gud alltid en plan som går långt utöver det vi kan förvänta! Och det är så bra, jag litar på Gud och ber varje dag att hans vilja ska få ske i ALLT som händer.

Just nu ser jag fram emot en härlig biltur ner till Polen och Olsztyn! Man vad kul vi ska ha!

ska försöka skriva lite här om vistelsen, så kolla in ibland!

torsdag 5 juli 2007

om golf m.m

Jag kan inte så mycket om golf, men det är ändå märkligt hur man förstår trots att man inget kan. Jag frågar, lyssnar, snappar upp och imiterar. Det jag har hört Jenny svara någon i telefonen, det repeterar jag nästa gång de frågar mig. På så sätt känner jag mig som en kunnig och behövd receptionist på Kårsta GK. De, oftast, trevliga människora på andra sidan disken, eller luren, verkar faktikst nöjda med den hjälp jag ger dem. Min begränsade kunskap, som ju faktiskt växer för var dag, blir till nytta för golfspelarna jag träffar. Vilken härlig känsla när ny kunskap infinner sig och kommer till sin rätt! Det senaste jag har lärt mig och verkligen fått användning av (eftersom inte ens alla golfspelare vet hur detta fungerar) är hur olika tävlingsformer fungerar. Bästboll (eller 4-boll), Slaggolf, Slagtävling, Poängbogey, Gammon poängbogey och Scramble. T.ex. spelades en singeltävling gammon poängbogey idag här på Kårsta. Det innebär att på de första 6 hålen räknar man vanlig poäng, de nästa 6 tar man poängen gånger två och de sista hålen tar man sina poäng gånger tre. Vilket helt enkelt innebär att man måste spela bättre och bättre mot slutet. En rolig spelform. I morgon (då jag inte jobbar) är det "semesterscramble" som gäller. Det är en tävling då man är i tre-mannalag och tillsammans kämpar mot prispallen. I en scramble slår alla tre spelare ut, sen får alla placera sin boll vid den boll man tycker hamnade bäst till. Därifrån slår alla ut igen och sedan väljer man bästa position ännu en gång. Så fortgår spelet till bollen är i hål(mål?).

Om man ska se någon djupare mening i detta så skulle man ju kunna säga att vi behöver varandra för att nå vårat hål, eller mål. Livet är en scramble! Ja, varför inte. Ibland kanske man behöver flytta sin boll, därför att någon annans ligger bättre till. Man kanske behöver låta någon annans kunskap och erfarenhet, någon annans omdöme få tala in i ens liv. Erkänna sitt behov av varandra och våga flytta bollen till en annan plats. Jag är tacksam för att människor som spelar i mitt lag, som står mig nära, har slagit längre än mej och låtit mig få flytta bollen till deras utslagsplats. Då har man sett saker på ett annat sätt, och besparats många onödiga "slag". Men det handlar alltid om att erkänna att man inte alltid slår längst, att liksom ta bollen från sin egen plats och erkänna att någon annan slagit längre.

Om(när?) jag spelar golf någon gång så tror jag att jag helst spelar scramble. Singeltävlingar är ingenting för mig. Det skönaste, och ibland jobbigaste är ju just det att vara beroende av någon annan, av sitt lag. Jag vet att de alltid finns där, och att jag inte måste klara allting själv, vi drar nytta av varandras framgångar, och hjälps åt under motgångar. Men jag vet också att jag kommer behöva flytta min egen boll ibland, och tack och lov för det, annars vet väl ingen hur det skulle gå! Och förhoppningsvis så kommer det stunder då människor placerar sin boll vid min boll, och då gäller det man är skärpt och spelar för att vinna segerkransen!

Om du har orkat dig igenom mitt golfsnack men ändå har frågor så är du välkommen att ringa 227502, vardagar 9-18 och helger 8-16, där jag eller mina kära, låghandikappade och mycket duktiga golfspelare till kollegor, ska försöka svara på dina frågor.

Nu slutar jag om 25 min! Yes

lördag 30 juni 2007

Det är en tidig morgon på jobbet. Molnen är ganska täta så det är just ingen rusning på golfbanan idag. I brist på arbetsuppgifter för stunden fyllde jag i en vilken-superhjälte-är-du quiz. Här är resultatet.

Your results:
You are Superman

Superman		75%
Supergirl		74%
Wonder Woman		74%
Spider-Man		60%
Green Lantern		55%
Robin		52%
The Flash		45%
Hulk		40%
Batman		35%
Iron Man		25%
Catwoman		15%

You are mild-mannered, good,
strong and you love to help others.

Click here to take the "Which Superhero are you?" quiz...

Borde man va stolt eller skämmas för 40% "Hulk"?

måndag 18 juni 2007

smultronsommar

I sommar hoppas jag på en riktig smultronsommar.

onsdag 13 juni 2007

än klappar hjärtan med friska slag

Syrenerna var tidiga i år, så tidiga att de nästan blommat över vid tiden för skolavslutning. Värmen kom också tidigt, temperaturer högt över det normala, sa Tone på vädret. Om 50 år kommer jag nog minnas min student på det viset, med överblommade syrener och värmebölja. Och så glädjen förståss, lyckan och de många nära och kära som guldkantade min högtidsdag.

Plötsligt stod vi där. Ett vimmel av svart-vita varelser i väntan på att den tunga porten skulle öppnas. Det var inte tyst en sekund och ingen människa stod stilla. Glada utrop och lyckönskande ord ekade i den stenbeklädda Borgens entré. Jag kan verkligen inte förstå att det är vi som står här, viskade någon. Jag kunde inte annat än hålla med. Så öppnades dörren tillslut. Jag ser din skylt, sa Jonas bredvid mig. Då förstod jag, det är jag på skylten, det är jag i den vita klänningen och det är mig de väntar på där ute. När mitt namn ropades upp sprang jag ut i den gassande solen, jag sprang ut ur det som varit vardag i tolv år och klev in i framtiden, som i denna stund inte längre var framtid, utan nuet.

Nu börjar livet, säger många. Men det kan omöjligt stämma. Vad har allt innan varit då? Livet är varje dag, så jag skulle snarare vilja säga att nu fortsätter livet. Och det är skönt, att livet liksom fortsätter. För det är vardagen, inte studentdagen som kommer vara livet sen. Men visst är det en speciell tid, en början på ett nytt kapitel. Nya meningar ska knåpas ihop och ny historia skrivas. Men utan de tidigare kapitlerna hade jag aldrig varit där jag är idag. Och vem vet om det bokstavligen(hehe) blir nya meningar och kapitel som skrivs i min framtid. Vem vet? Ja, Gud vet sannerligen.

Vad ska du göra nu då? Är den andra saken som många säger en sån här dag. När folk frågar säger jag att jag ska jobba i sommar och höst. Och det stämmer ju. Men mer kanske jag inte vet, eller så gör jag det. Det viktigaste är som sagt att Gud vet. Han visar mig nästa steg och för mig till platser jag aldrig kunnat ana att jag skulle hamna på, han tar mig dit jag inte vill, och tänker högre tankar om mig än jag gör om mig själv.

Det är förståss många känslor en dag som denna. Glädje, förväntan och förundran. Men mest av allt kände jag tacksamhet. Alla människor som uppvaktade mig, min släkt som åkte långt och min familj som fixat allt så fint. När jag samlade alla kort jag fått och läste en kväll så insåg jag hur mycket fina människor jag har i min närhet. Jag kan inte nog tacka Gud för att han gett mig en sån kärleksfull familj, underbar släkt och oväderliga vänner. Det finns inte ord att beskriva den tacksamhet jag kände denna dag.

Räkna med Herren på alla dina vägar