Lördagsfix i trädgården

"På lördag ska vi ta lite tid och fixa ordning i trädgården"
Jag kvävde ett litet skratt vid den kommentaren och tänkte "Vilken trädgård?"
Jo, visst har vi en liten plätt, en liten yta och några lådor med blommor i. Men trädgård?
Men när vi väl satte igång så tog det sin lilla tid, och det var fantastiskt mysigt. En härlig dag i solen. J rensade bort allt ogräs mellan plattorna och sopade bort löv. Jag gjorde fint i blomlådorna och stylade några krukor med ljung i. Kände mig lite förlägen efteråt då jag insåg vilken skillnad det blev. J ser sånt som behöver göras, det där smutset som liksom ligger inemellan, bakom och under. Jag ser inte det i samma utsträckning, men uppskattar verkligen när det är rent och snyggt igen. Som så ofta annars lärde detta vardagliga mig något om livet i stort. 

Det är så lätt att strunta i att rensa ordning i sitt eget liv. I sitt hjärta. Det ligger någon liten smutshög här och var. Kanske lite avundsjuka, grinighet eller bara massa pessimism. "Det är väl inte så farligt" "Det där orkar jag inte ta tag i nu". Men när man väl vågar lyfta på den där gamla gräsklipparen och borsta bort alla löv som hamnat inunder känns det mycket bättre. Friare på något sätt. När man river loss ogräset (som visserligen är ett litet svettigt jobb) och ser resultatet så njuter man i fulla drag. Smuts, damm, löv och spindelnät kommer alltid att svepa in och lägga sig i hjärtats trädgård vare sig man vill eller inte. Varför inte städa undan så fort man ser en ett litet ogräs spira mellan plattorna? Istället för att vänta till i morgon...

Rättvik, 50-årsfest och Baseball

Det finns få platser i Sverige jag kan längta till så mycket som just Rättvik. I lördags var vi där på en riktigt härlig, fartfylld och familjär 50-årsfest för min morbror. Det bjöds på Baseball, makalöst god mat, mycket trevligt sällskap och ett sagolikt höstväder. Här är ett litet utdrag.

 Födelsedagsbarnet instruerar Max i baseballkonsten

 Coach Sjöberg har intagit sin plats

 Pappa, som var med mig, gjorde verkligen allt för laget

 Kusiner på rad. Finn fyra fel.

 Hösten när den är som bäst

Ett inlägg från min kursblogg

Hej!

Uppdaterar i morgon och tänkte bland annat visa lite bilder från vår lördag i Rättvik! Det var nämligen 50-årsfest med en riktigt redig amerikansk baseballmatch!

Men här har ni inlägget från min kursblogg om nyhetsvärdering.
Ska bara tillägga att jag själv inte är jättenöjd med inlägget då det var mycket svårare än jag trodde och jag hade lite tidspress. Men håll till godo.

Signerat Karlsson

Härlig helg

Fick två underbara dagar med Miriam, Valter och mamma. Det betyder oerhört mycket att bara få tillbringa tid tillsammans. Det är liksom då de där samtalen kommer upp efter ett tag. Där man kan prata om sådant man gått och tänkt på, eller inte tänkt på alls. Tack. Ni betyder så oerhört mycket.

Jag glömde såklart kameran. Tråkigt. För det var två mycket fina höstdagar. Men något som inte hade kunnat fastna på linsen i alla fall var Valters 20 steg! Jajamen! Jag var helt rörd... jag har aldrig sett ett barn börja gå. Väldigt stolt moster.

Det är fullt med skrivuppgifter och spännande uppdrag i plugget nu. Bland annat ska vi göra ett blogginlägg på vår kursblogg rörande nyhetsvärdering. Nu ska jag alltså ta reda på lite mer exakt vad som ryms i det begreppet och sedan analysera två av veckans nyheter utifrån just nyhetsvärderingsaspekten. Spännande!

Ps. Om tre veckor åker vi till Israel! Åh vad jag längtar!

Signerat Karlsson

Tidens gång, en ny säsong.

Idag var luften hög och klar. Solen värmde, men fick konkurrera med den bitande kylan. Höst på riktigt. Torra löv virvlade upp när min röda cykel for fram och man såg mer stövlar än tygskor på folks fötter. Höst på riktigt.

En höst för två år sedan tog jag den här bilden. Den är från utsiktsplatsen Rusakulan i Kilsbergen. Jag och Jonathan var nyförlovade. Vi drack kaffe, njöt av utsikten och pratade om vår framtid tillsammans. Det är ett härligt minne, från en härlig plats i härliga Närke. Sånt där ska man göra oftare. Ta en termos och en rejäl vindjacka. Sedan ge sig ut i Guds vackra skapelse och njuta av allt det vackra han gett till oss. Missa inte hösten nu, missa inte det vackra skiftet när hela skapelsen förbereder sig för vintern. Det är häftigt hur det bara sker, utan att någon av oss kan hindra det.  Det är bara att gilla läget och förbereda sig för en ny årstid. Tidens gång, en ny säsong. Just i dessa skiften är jag övertygad om att Gud också vill lära oss något om själva livet... allting har sin tid.


I morgon är en efterlängtad dag. Då får jag äntligen träffa min älskade syster igen och Valter såklart. Stora killen som fyllde 10 månader igår. Jag hoppas han lärt sig säga moster Anna....


Signerat Karlsson

Sådärja

Ja mamma. Nu är det inte längre du som pryder det senaste inlägget. Synd tycker jag, fin som du är! Men nu var det dags igen. Jag läser ju två kurser den här terminen som har med skrivande och journalistik att göra. Därför känns det extra roligt att börja skriva igen på det här sättet. Inte för att jag inte har skrivit under hela den här tiden. Tvärt om, jag har rott en C-uppsats i hamn. Nej, jag hade ju bestämt mig för att inte köra en massa jag-vet-att-jag-inte-skrivit-på-länge-grejer. Nu är vi där vi är och det ska som sagt bli roligt att börja skriva här igen. Om det så bara är mamma som läser.

Moster knäcker!

Mamma och jag bakade saffranssnurror och lussekatter hemma hos oss

Min hemmagjorda adventsljustake från förra året

Klockan är alldeles strax nio och jag har gjort julens första knäck. Det brukar alltid bli ett antal omgångar, eller iallafall var det så när jag bodde i Lillån. Det är kul att ha sitt eget hem att pyssla i och det blir extra påtagligt såhär vid advent då man inser att man verkligen måste börja bygga upp från skratch. Det går inte att gå ner i förrådet och gräva efter någon fin kruka, eller den där fina ljusstaken. Knäckkastrullen diskar sig inte själv (okey, jag diskade också den ibland men min mamma är sådär extra super snabb på att ta hand om disk och expert på allt kletigt och fastbränt) och det finns ingen (läs: pappa) som äter upp knäckklubborna (det är klubbor som man gör av den knäck som alltid sitter kvar i kastrullen, man tar en smörkniv och skrapar kastrullen och vips: en knäckklubba!).

Jonathan är på körövning inför julspelsövningen. Redan nästa vecka är det premiär och jag kan verkligen inte förstå att det redan är dags igen. Julspel är något jag alltid ser fram emot hela året, det är något väldigt speciellt med alla övningar, alla underbara människor som engagerar sig och allt folk som kommer och får höra julevangeliet. Jag får också förmånen att göra det jag älskar - spela teater och sjunga!

Jag har också äntligen blivit moster till undeverket Valter. Han är så otroligt fin och jag längtar tills jag får träffa honom! Just nu ber jag att Gud ska vaka över honom och hans föräldrar eftersom några komplikationer gör att de ännu inte får komma hem. Men snart ska vi ses!

Ett helt halvt år...

... inte sen jag bloggade sist, även om det känns så, men sen den där soliga dagen i maj då jag gav och tog emot löften om trohet och kärlek. Jag älskar dem orden trohet och kärlek. Bilderna hamnade i lite fel ordning... men håll tillgodo. Hur som helst så måste jag bara skriva att jag är så oändligt tacksam för min man och älskar honom mer och mer! Jag älskar att vi är en liten familj, även om vi bara är två än så länge! Fotograf är den fabulöse Linus Hugosson!

Hösten har varit en intensiv men otroligt rolig tid. Uppsatsen är klar och det var faktiskt roligare än jag trodde att skriva B-uppsats. Det finns något tillfredställande i att gå igenom den process som det ändå är, forska, leta material i arkiven och skriva om någon som ingen riktigt skrivit om tidigare, ett riktigt pionjärarbete, sånt gillar jag! Under hösten har jag även hunnit spela i min församlings första musikal som jag är så stolt över! Inte bara över alla otroligt duktiga musiker, dansare och sångare utan över att budskapet om Jesus fick nå ut till så många! Jag är så tacksam att jag får vara med i Kristet Center där jag får utvecklas och använda mina gåvor, men också vara med och sprida Jesus till andra!

Jag har även hunnit med att vara i Uppsala och Stockholm en helg med mina underbara syskon och deras familjer. Jag inser mer och mer hur rik jag är, och någon gång under detta dygn blir jag antagligen ännu rikare då en ny diamant kommer till jorden! Mini-Roberthson är så välkommen!