Augustifestival

Den här veckan har många från min älskade församling varit ute i Vivalla och gjort ett fantastiskt jobb med alla barn och familjer där! Tänk att vi kan få vara Jesu händer och fötter på jorden, varje dag, vart vi än är. Jesus sa "Låt barnen komma till mig och hindra dem inte". Själv har jag jobbat hela veckan och inte kunnat vara med. Men i lördags åkte vi till Vivalla centrum klockan tre och var med på barnmöte! Vilken fest! 

Älskade ängel

När solen färgar molnen. Då tänker jag på dig. Hur de får mig att känna mig lite närmare dig. 

När stjärnan syns på himlen. Då saknar jag dig. Du som är så nära, men ändå inte här. 

Älskade ängel, varför hade du så brått att flyga ur min famn. 

Men jag vill ändå säga tack för tiden som vi fått. Du gav kärleken ett namn. 

När ängen fylls av blommor. Då minns jag alltid dig. Allt vackert som du gav oss när du bara var du. 

När vinden blåser iskallt. Då lär jag mig av dig. Hur du älskade livet mitt i stormen, mitt i strid. 

Älskade ängel varför hade du så brått att flyga ur min famn. 

Jag vill ändå säga tack för tiden som vi fått. Du gav kärleken ett namn. 

Anna Karlsson, December 2011 

Grattis Simon!

Stort GRATTIS till Simon på hans 17-årsdag! Vi firade med ruskigt god kycklingsallad och Simons standardval på sina födelsedagar: CHEESECAKE!

Tolv veckor kvar...

Idag är det tolv veckor kvar tills vårt lilla mirakel är beräknat att anlända. Det är en helt fantastisk resa att få vara med om att ett litet liv växer och lever i mig. Tänk vilken gåva att få vara med om det, inte självklart. Är så tacksam.


                                            

Sommarkvällarna biter sig faktiskt kvar den här veckan. Jag njuter så länge jag kan. Sommarkvällar är svårslaget... 

Nystart

Ja då gör jag det igen. Försöker nystarta bloggen igen. Ett inlägg i halvåret är ju inte direkt godkänt, men livet är vad det är och bloggen har verkligen inte fått plats på sista tiden! Men det är ju så roligt så jag försöker igen. Får passa på nu i höststarten och allt.

Sommaren har varit lång och mycket vilsam. Har hunnit med massor tycker jag och nu är jag laddad för en ny termin. Kommer ju bara jobba tio veckor innan bebisen kommer, men det ska hinnas mycket på de veckorna så nu kickar vi igång!

Andra januari tjugohundratolv

Idag är det en månad sen älskade Valter sprang in i himlen.
Saknaden och tomheten är stor. Ibland hugger det tag i mitt hjärta, vrider om och lämnar en dunkande smärta kvar. Men kärleken och hoppet är större. Ofta omfamnar det min själ och lämnar en frid större än något annat.

Tro, hopp och kärlek. En tro som övervinner, ett hopp större än all sorg och kärlek som påminner oss om det vi har i Gud och i varandra.

Andra januari är också början på ett nytt år. Ett oskrivet kapitel, ett tomt blad som jag vill lägga i Guds händer.

Gott nytt år.

Ett hopp om det vi ännu inte ser

Advent. Hela högtidens budskap blir så levande i den situation som vår familj befinner sig i. Vi längtar, vi väntar och vi hoppas på den räddning som vi ännu inte ser. Och som pastor Per-Åke påpekade under söndagens gudstjänst så är advent den första söndagen i kyrkoåret - advent är början, inte slutet.

Första advent är också en blåsig dag. Stormen drar fram över Sverige och allting verkar skaka. Min halsduk far fram och tillbaka, håret blåser och hamnar i ögonen - jag ser inte stigen. Skyltarna som visar vägen surrar och vrider sig - hur ska jag då hitta fram? I Lund drar stormen också fram, river ilsket i allt som förut låg så stilla. Den drar fram utan hejd, utan omsorg om alla som drabbas och utan tanke på allt den ställer till med. Men i det piskande regnet och de iskalla vinande vindarna så ser vi den. Klippan. Den står där så fast och så orubblig. Vinden måste ge vika, ändra riktning och försvinna bort. Klippan står där, så mäktig och så fast. Klippan bara står där, som om den vore Herre över stormen. Jag blir arg på stormen, men när jag ska slåss mot den så inser jag hur lönlöst det är. Vem kan slåss mot en vinande vind? Istället fäster jag blicken på klippan och skyndar dit. Vid bergets fot finns nämligen en plats av lä. Där har någon lagt ut filtar och förberett en plats där vi får vila - mitt i den ilskna och obarmhärtiga stormen.

Men det var våra sjukdomar han bar

Älskade Jesus, underbare frälsare. Jag är så tacksam för det jag har i dig. Hoppet, glädjen, frälsningen - LIVET. Dig tillhör makten och äran och lovsången i evighet.

Jesaja 54:3
3Föraktat var han och övergiven av människor,

en smärtornas man och förtrogen med lidande;

han var såsom en, för vilken man skyler sitt ansikte,

så föraktat, att vi höll honom för intet.

4Men det var våra sjukdomar han bar,

våra smärtor, dem lade han på sig,

medan vi höll honom för att vara hemsökt,

slagen av Gud och pinad.

5Ja, han var sargad för våra överträdelsers skull

och slagen för våra missgärningars skull;

straffet var lagt på honom, för att vi skulle få frid,

och genom hans sår är vi helade.