hungry

Be still and know that I am God




I came along, I wrote a song.

verse
Search me, O God, and know my heart. Test me and know my thoughts.
See whether there is any baneful motive within me, and lead me on the everlasting way.

bridge
I wan't to turn my eyes upon you
I wan't to see my life from your view

chorus
Take this heart and hold it in your mighty hand.
Take away the the things that don't belong there
and fill me with your thoughts, oh Lord.

höjdpunkter

Knut Knutsson i all ära

jag gillar torsdagar.
08.00
härlig och komplicerad matte (med lisbeths konstiga ljud och ständgt hurtiga röst)
10.10
livligt och högljutt klassråd där studenten disskuteras som om den var imorgon och INGET var planerat. härligt, alldeles ljuvligt.
ca 10.40
ett långt hål där jag och min kära madelene tillbringar vår tid i bildsalen där vi jobbar med vårt projektarbete. idag vart vi helt färdiga med en docka och vi vart nästan tårögda båda två för att den va så vacker, hon var så vacker. ja... nåt sånt iallafall. jag förstår inte hur vi ALLTID har så otroligt roligt. det finns inget slut på de dåliga skämten och fula danserna till de hemska låtarna på radio. höjdpunkt verkligen att vara med madde i bildsalen.
14.30
Mysigt med rebecca och linn på hindermässan
16.45
Väl hemma ett par goda mackor med falukorv och Felicity (90-tals serie på fyran... alldeles ja... ljuvligt).
ca 19.30
Catch up med Johanna i telefonen
20.00
Den högsta höjdpunkten av alla på torsdagar är dock att se Antikrundan med min kära pappa. Denna ständiga torsdagsunderhållning som fångar mitt intresse var minut i en hel timma. Jag vet att det är ett udda intresse och för tillfället vet jag bara min far som delar det med mig. Men det är så härligt när Knut Knutsson och hans vänner blir eld och lågor över ett gammalt föremål, och det är nästan så att man känner med dem när de värderar en tavla eller en gammal kanna. Man lixom önskar att man va där.
21.50
Ja ja, nog om det. Nu ska jag fila färdigt på en nyskriven låt och sen sova gott.
Frid!

vit lycka

- Det är så vackert!
- Ja, titta bara på hur färgerna på himlen smälter ihop. Det skär sig aldrig!
- Mm. Det är vackert.

Jag har fått njuta av många vackra vinterpromenader den senaste veckan. Ibland med en vän, och ofta själv. Och jag älskar det. Vintern är så vacker när den är som den ska vara. Såhär:

Vackra hus vid hamnplan. Från min måndagspromenad.

Träd i stadsparken, även den bilden från min promenad i måndags

Nöjda flickor efter ett snöbollskrig (januari 2006) tänk vad kul vi hade...

Söta Carro i röd basker (kan inte undgå att se vissa likheter med supermario svampen, så söt!)

Jag, Johanna och Oskar studerar stjärnhimlen från långbryggan i Rättvik

Henry Allards park i solljus

Slottsbron (man önskar dock att man haft något bättre än mobilkameran med sig)

Minnen från Rättvik förra sportlovet (vill tillbaka!)

Sen måste jag bara ta med detta fantastiksa exempel på hur man ska rusta sig för vintern

Inom mig så bubblar det. Jag är så otroligt lycklig! Det måste bero på Dig, som skapade allt detta!

söndag

På dig min Gud förtröstar jag, när oro skymmer min morgondag
För jag vet du är trofast, emot mig. När svårigheter omger mig, då är jag ändå trygg hos dig. För jag vet att du aldrig lämnar mig.
Är det natt eller dag, Herre på Dig förtröstar jag. Gud du är alltid nära mig, ingen förändring finns hos Dig. Du är den samme igår och idag och till evig tid.
Du är min framtids säkra grund, du som står fast vid ditt förbund. Min klippa är du, allsmäktig Gud jag ärar dig.

när vinter blir vår

ännu en dag har tagit slut, jag sluter mina ögon en sekund. så många känslor inom mig, plötsligt stannar tiden upp en stund. jag kan inte förklara hur det känns, men kanske att jag börjar förstå.








allt kan snurra. allt snurrar. alla känslor som jag inte vill ska finnas, dom finns ibland. Men ändå, på något vis så finns det något som alltid står still, som alltid består, som aldrig snurrar. Det finns något som inte finns ibland utan som alltid finns. Din kärlek som övervinner allt.
Jag ska nog sluta att tänka ut hur det kommer att va. För du är så mycket större, så mycket bättre, än vad jag någonsin kommer att kunna vara i mig själv.

- ABCDEFGHIJKLMNOPQRSTUVXYZÅÄÖ, blir min bön till dig. För ibland och ganska ofta så vet jag inte vad jag ska be, eller vad jag ska tänka. Låt din vilja ske. Amen

evigt tacksam

-jag är evigt tacksam, och du finns i mitt hjärta.

Ibland kan ord tala, ibland handlingar och ofta kan en bön tala om vad som finns i hjärtat. Din bön berättade för oss och jag insåg att jag borde bli bättre på det: att visa tacksamhet.


Jag slutar inte att förvånas över vad mycket som kan hända på så kort tid, samtidigt som så lite händer på så lång tid. Vissa saker verkar (till min glädje) för alltid bestå: familj, vänner, kärlek, tro och hopp. Vissa saker är precis som blomman på ängen, blommar den ena dagen och förgås den andra. Människor är som gräs säger bibeln, då är jag bambu sa min pappa: "det är också gräs". Det ligger någonting i det där. Vi är som gräs, som försvinner med torka och regn, livet går fort, och det tär på oss. Men vi kan vara bambugräs som står i väder och vind, som klarar pressen och som en byggmästare till och med kan använda som byggnadsmaterial på ett hus. Att hitta den balansen, vara ödmjuk och erkänna sig som ett gräs, ett ynkligt gräs. Men samtidigt låta sig användas till något större, att verkligen gå in för att vara det där gräset, bambun som faktikst är stark och kan. Inte i sig själv, men med Guds hjälp.
Promenader och sådär är nyttiga på flera sätt. På något sätt föds och dör tankar på den där gångvägen mellan lillån och svampen. Och till dig sjunger jag "blott en dag, ett ögonblick i sänder..."


Helgen gick för snabbt. Men spel och skogsäventyr gjorde den till ännu ett minne i samlingen.

två killar som förgyller mitt liv(förlåt för att la upp bilden, men det fanns faktikst värre..)

-det är lite tomt, tänkte hon och åt en ferrarribil

2007

Dammsugaren har just tystnat och jag sätter mig här för att samla tankara en stund. ur högtalaren ljuder klassiska disneylåtar och jag kan inte undvika att nämna vilken fantastisk musik alla disneyfilmer har bringat fram genom tiderna. Det är ljuvligt hur man på något sätt fortfarande kan drömma sig bort till barndomens oskyldiga fantasier. Så många gånger man önskade att man var Belle eller Jasmine, och ibland att man levde under vattnet som Ariel. Musiken påminner mig om att man faktikst drömde sig bort till dessa värlar då jag var prinsessan i det vackra slottet eller den arabiska prinsessan som hade en tiger som husdjur. Fast när jag tänker efter så fick alltid min äldre kusin vara Jasmine när vi lekte... undra just om jag fick vara tigern kanske. Surt. Men när jag var själv så minns jag hur jag brukade sätta svarta strumbyxor på huvudet för att få Jasmines vackra långa svarta hår. Oj, jag kan hålla på länge. Men jag funderar på om man slutat försvinna till dessa fantasivärldar, eller om man gör det, fast på ett annat sätt. Man drömmer om det vackra i livet, det som man vill uppleva. Men istället för att sätta stumpbyxor på huvudet kanske man drömmer sig bort i resekataloger eller romantiska komedier. Det jag tillslut ändå inser är att det bästa är att leva här och nu, för när jag ser mig om så finns det vackra slott, riddare, prinsessor och vackra sagolandskap mitt i min vardag. Att jag kan vakna upp på morgonen och känna lycka inför att möta en ny dag, veta att Gud finns vid min sida och få följa med på Hans äventyr som han förberett varje dag, det är det bästa liv man kan leva.



Femte januari och fortfarande ingen snö, men idag hjälpte jag snön på traven genom att köpa en skidjacka, nu visar jag iallafall hur mycket jag vill ha snö!



Nu ligger den vita lappen i min plånbok och väntar på att bytas ut mot det där rosa (visst är det rosa?) plastkortet som man så länge väntat på. Andra januari var en solig och bra dag!







Nu ska jag göra chokladmuffins!