Ibland kan ord tala, ibland handlingar och ofta kan en bön tala om vad som finns i hjärtat. Din bön berättade för oss och jag insåg att jag borde bli bättre på det: att visa tacksamhet.
Jag slutar inte att förvånas över vad mycket som kan hända på så kort tid, samtidigt som så lite händer på så lång tid. Vissa saker verkar (till min glädje) för alltid bestå: familj, vänner, kärlek, tro och hopp. Vissa saker är precis som blomman på ängen, blommar den ena dagen och förgås den andra. Människor är som gräs säger bibeln, då är jag bambu sa min pappa: "det är också gräs". Det ligger någonting i det där. Vi är som gräs, som försvinner med torka och regn, livet går fort, och det tär på oss. Men vi kan vara bambugräs som står i väder och vind, som klarar pressen och som en byggmästare till och med kan använda som byggnadsmaterial på ett hus. Att hitta den balansen, vara ödmjuk och erkänna sig som ett gräs, ett ynkligt gräs. Men samtidigt låta sig användas till något större, att verkligen gå in för att vara det där gräset, bambun som faktikst är stark och kan. Inte i sig själv, men med Guds hjälp.
Promenader och sådär är nyttiga på flera sätt. På något sätt föds och dör tankar på den där gångvägen mellan lillån och svampen. Och till dig sjunger jag "blott en dag, ett ögonblick i sänder..."
Helgen gick för snabbt. Men spel och skogsäventyr gjorde den till ännu ett minne i samlingen.
två killar som förgyller mitt liv(förlåt för att la upp bilden, men det fanns faktikst värre..)
-det är lite tomt, tänkte hon och åt en ferrarribil
Älskar att skapa nya minnen. Särskilt tillsammans med dig! Och onekligen också med sköningarna på bilden. Ska somna nu, med dig sjungandes i mitt öra.
SvaraRadera