Nu är det söndagkväll igen, och jag försöker komma på, ett nytt sätt att säga Hej Då.
Lagom till andra advent så börjar det lukta jul här hemma. Pepparkaksdegen är gjord och lussebullarnas gula färg pryder vårt kök. Idag åt jag Julens första julbord. Det är lustigt, för jag brukar vanligtvis bara äta ett julbord per år, och möjligtvis några rester dagarna efteråt. Men i år var det dags att bryta traditionerna, och jag bröt verkligen mina traditioner vad det gäller julbord!
På Karlslunds Herrgård serverades ca 200 rätter under våran sittning (jag åt verkligen inte av alla 200). Jag, som ALDRIG äter sill på ett julbord, började den stora middagen med just en silltallrik! Det var sill och potatis, rökt makrill, gravad lax och hovmästarsås, som fyllde min första tallrik. Ni som känner mej vet att det är STORT för mej att äta sill. Men idag när jag närmade mig det som jag vanligtvis snabbt rusar förbi så vart jag sugen på sill, riktigt sugen. Jag tog några bitar, åt, och tro det eller ej, det var utsökt! Idag var det bara dags helt enkelt, antar att det där med tider och stunder i livet uppenbarades för mig ännu en gång. Jag ska inte beskriva alla utsökta och även konstiga rätter vi åt, men gott var det! Och jag vart alldeles lagom mätt, sådär ljuvligt nöjd. Vi fick en trevlig stund på denna vackra herrgård, jag, min Jonathan, mamma och pappa.
Jag blir så tacksam, tacksam till den Gud jag tjänar, att han alltid visar sig trofast. Han har sett mina tårar och torkat bort dem, han ger mig så mycket kärlek dag för dag. Det finns saker, och kommer alltid finnas saker som jag inte förstår, men tack vare Hans nåd så vet jag allt jag behöver veta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar