som igår

formad genom åren
på väg mot den jag ska bli
så kan jag inte vara annat än
den
jag
är

poltava, banankaka etc.

Slaget vid Poltava 1709 var en av de största förluster i svensk krigshistoria. Herman Lindqvist och Peter Englund har på varsitt sett skildrat denna händelse. Lindqvist på ett populärvetenskapligt sätt och Englund genom en vetenskaplig rapport. Vetenskapligt skrivna texter har en tendens att bli tråkiga, med sin givna disposition och förutsägande innehåll fångar de ett relativt smalt läsarintresse. Är det värt att skriva historiska texter på ett populärvetenskapligt vis på bekostnad av trovärdigheten, eller går det att vara korrekt och ändå göra den historiska beskrivningen till en spännande läsning?

Jag ska inte fortsätta att ge svar på dessa frågor, men tänkte bara genom detta beskriva hur min kväll ser ut, i stort. Jag är inte uttråkad, inte det minsta faktikst. En analys av två historiska texter lät tråkigt när jag först fick uppgiften av min hängivna svenskalärare (som för övrigt även undervisar och upplivar mitt historiska intresse) men när jag väl satte mig in i den började min kvinnliga, analyserande hjärna att springa och jag njuter av att formulera och teckna ner de meningar och åsiker jag har om dessa två texter.

Annars då... jo mina älskade föräldrar är hemma från Bruksvallarna. Nöjda, utvilade och något brunare. Här har det varit vardag och vanlig vecka, även om det inte alls känns som vardag och vanlig vecka. Men jag börjar förstå att det aldrig blir vardag och vanlig vecka. Det är livet helt enkelt. Ingen dag är den andra lik, ingen vecka är den andra lik. Även om vissa veckor är mer turbulenta än andra. Jag är trött, men aktiv. Jag har mycket att göra, men lugn. Jag har inte mycket koll, men vet ändå allt jag behöver veta.

Idag när klockan var sen eftermiddag satt jag på det ställe jag ofta går till för att be, njuta av solen och tänka. Det var så vackert, solen gjorde den disiga himlen alldeles ljusgul och silade solstrålarna mellan träden. Vi pratade där, Han och jag. Sådär som vänner gör, bästa vänner. Vad vi sa och så, det tänker jag inte återge här, jag kan bara berätta att ännu en gång så återfann sig den där känslan av en oändlig frid. Den ljusgula himlen gjorde mig viss om saker jag ibland tvivlar på. Allt blir oss givet, morgondagen har vi ännu inte fått, därför har vi ingen rätt att oroa oss över den.

Så var det då den där banankakan. Jag ska sätta mig och titta på dokumentären om Göran, dricka te och prova den där banankakan min far har bakat.

-långt bakom ditt öga svinner nattens drömmar, du drömmer om något fint, jag ser dig småle

jag fryser

igen


slutet

av mig själv





aldrig andas

utan



Dig

saliga är de som sörjer, de skall bli tröstade.

smältvatten och gräs

ibland får man inte fram allt man skulle vilja säga. tacksamheten är stor i mitt hjärta. läs johannas blogg så ser du hur min helg var. nu har jag bråttom till bussen. som alltid.

...tills dess ska jag jobba på en mening. som kan beskriva allt.

Skaparen

Det är en grå morgon och snön smyger sig sakta iväg från gator och gräsmattor. Grenarna utanför fönstret där jag sitter, som för några veckor sen var gnistrande vita av små snödiamanter, smyckas nu istället av vattendroppar. Det som i mångas ögon ses som en trist dag är egentligen så innerligt vacker. När vi pratar om vädret med grannen skulle vi säga "usch vilket väder, kan det inte bli vår" men det är vackert, det är harmoniskt. Jag måste erkänna att jag, vid första anblicken av dagens väderlek, blev besviken eftersom jag hade föreställt mig en morgonpromenad i vårsolen. Men när jag tittade närmare så såg jag hur fint allting var. Mörka silhuetter av kala träd konstrateras så snyggt mot den vita snön. Inget skär sig, den mörkgröna färgen på granen utanför fönstret matchar perfekt med dagens gråa himmel. Man brukar säga att den som skapar musik, konst, litteratur eller vad det än är, präglas av sin karaktär, sin personlighet. När man ser den perfekta naturen så förstår man vem skaparen är. En perfekt, fulländad Gud som har tänkt på allt, har koll på allt. Om man bara tar sig tid att titta på allt det vackra, tar sig tid att tänka på och framför allt tacka för allt som Han skapat så tror jag att man kommer finna frid även i den gråaste av dagar. Det finns ingen dag som inte platsar i Guds värld, det finns inget som han skapat som inte duger. Nu ska jag bege mig ut på min planerade promenad, dock utan sol, men med en vacker grå himmel och träd som droppar av smälta snödiamanter.

verklighet

att Du älskar. trots mina misstag
att Du styrker. vadän min svaghet må vara
det är för mig obegripligt.
men på nåt sätt, så finns det heller inget annat än just dessa sanningar som är så verkliga för mig. det finns inget annat jag tror och litar på så mycket, som att Du älskar mig. hur lite jag än förtjänar det.




I bruise easily so be careful, when you handle me.

liljorna på ängen

Blott en dag, ett ögonblick i sänder, vilken tröst vad än som kommer på. Allt ju vilar i min faders händer, skulle jag som barn väl ängslas då?
Han som bär för mig en moders hjärta, han ju ger åt varje nyfödd dag dess beskärda del av fröjd och smärta, möda, vila och behag.

Var dag är oss given. Jag får påminna mig om och om igen att Gud har allt i sin hand, att var dag har nog av sin egen plåga och att alltid blanda mina tankar med böner. Att Gud ger åt varje dag fröjd, smärta, möda, vila och behag gör att vi orkar med. Vi måste känna smärta för att kunna känna medlidande men vi måste också lära oss att fröjdas och tacka över livet och det vi har. Gud tvingar allt till det bästa, även om det som händer kan kännas som det värsta.

Själv han är mig alla dagar nära, för var särskild tid med särskild nåd.

Det finns nåd för varje tid. När jag ser tillbaka på mitt än så länge snart nittonåriga liv så har det sett väldigt olika ut, i olika tider. Ibland finner jag mig själv längta tillbaka till barndomen, ibland drömma om framtiden. Jag tror dock att för varje tid så finns en mening. Jag tror ingen tid i livet är någon sorts mellantid då man bara finns för att leva vidare, det finns alltid något att lära sig, alltid någon att bli vän med och alltid något att utföra. Och framför allt finns det nåd, att ta sig vidare, att stänga dörrar bakåt, och att njuta av just denna stund.

Varje dags bekymmer vill han bära, Han som heter både kraft och råd. Morgondagens omsorg får jag spara, om än oviss syns min vandringstid.
Som din dag, så skall din kraft dock vara, detta löfte gav han mig.

Han ger kraft, allt som behövs för just den dag vi möter. Vi kommer aldrig behöva gå igenom saker som vi inte klarar av. Vilken trygghet.

Hjälp mig då att vila tryggt och stilla, blott vid dina löften Herre kär. Ej min tro, och ej min tröst förspilla, som i ordet mig förvarad är.
Hjälp mig Herre, att vad helst mig händer, taga av din trogna faders hand. Blott en dag, ett ögonblick i sänder, tills jag nått det goda land.

Jag vill inte komma dit att jag försöker klara mig själv, lösa saker på egen hand. Min bön är att jag alltid ska komma att gå till Han som verkligen vet och vill mitt bästa. Min bön är att få kasta mig ut och låta Hans vingar bära mig dit Han vill.

min helg

Jag förstår inte de som säger att söndagar är depp dagar. Eller det kanske är mer rätt att säga att jag inte håller med dem. Jag förstår, men jag håller inte med. Inuti mig finns ett lugn, en obeskrivlig lycka och en förväntan på framtiden. Min helg har varit underbar; relax och himmelsk kycklingpaj. Stolthet och fördom och långpromenad. Bror, svägerska och brorson. Alla hjärtans dag pyssel och coop forum. Familjemiddag med Johannas familj och ännu en långpromenad med stavar (mohah) och solsken ända in i hjärtat.

IMORGON ÄR DET DIN DAG!

GRATTIS!

Det når mig när jag är på höjden, och det når mig när jag är i djupet.