fyrtiofyra mil är alldeles för långt bort, och jag har samlat på mig alldeles för mycket kalorier de senaste dagarna.





Tack Gud för att du vet vägen, när jag inte ser bakom hörnet.

På väg(en)

Fick ett sms från Oskar idag, och det stod ungefär såhär: "Vilken känsla att alla börjar skolan, och inte vi. FRIHET" Jag kan inte annat än hålla med. Vilken frihet! Min morgon började bra, med sovmorgon. Efter en hypernyttig frukost (megavitamininnehållsrik müsli... och lite choklad) tog jag min röda cykel och trampade upp på stan. Vilken fin dag det var idag, sol och lagom varmt. Anledningen till att jag skulle upp på stan var en träff med Madde, Amanda och min gamla svenska- och historialärare: Lars-Göran Rådström. Utanför Java (café i Örebro) stod de och väntade på mig. Det var ett kärt återseende. Kul att få återge studentdagen för L-G (som befann sig i Englad då vi entrade vuxenlivet i vita kläder), intressant att få höra om hans äventyr i sommar och alltid lika givande att diskutera konst och historia med denna kunniga man. Det finns inte så många som jag kan diskutera dessa ämnen med, så jag njuter av varje sekund. L-G hade extraknäckt som konstguide på slottet i sommar där det bjöds på en utställning med Expressionism och Impressionism som tema. Det är en utställning av högsta kvalitet med kända namn som Monet på väggen. Efter det bar det av mot kyrkan för en träff med Teensnet-ledarna. Jag själv är ny ledare för tonårsarbetet i kyrkan och det känns riktigt roligt med denna nya uppgift. Jag blev peppad för hösten och tror verkligen att det kommer bli bra. På väg därifrån ringde jag min kära vän Miriam för att fråga om hon möjligvis var hemma och hungrig. Det slutade i en tacolunch runt hennes bord. Efteråt kunde jag inte annat än le, vilken tjej! Jag är så tacksam för henne!

oj... hade ju tänkt att skriva mer. Men nu ringde min kära pojkvän så jag slutar här. Vill ju hellre prata med honom!

Gonatt

för att du ger det du ger

Att lämna allt och följa dig, kan kosta mig mitt liv. Men du ger mig mycket mera. Att gå din väg att lyda dig, är ändå värt sitt pris. För du står vid min sida


För att du är den du är, för att du gör det du gör, för att du ger det du ger, du fyller mig mer och mer. För alla löften du gett, för alla under jag sett, jag vill ge allting till dig, du som gav allt för mig.



Tack för att du gav mej den finaste pojken i världen

lite bilder

Hemma

Efter 24 timmars resande körde den lilla Forden in på den efterlängtade uppfarten. Jag kramade min bästis Hej Då och vi båda strålade av tacksamhet, och av lite annat också kanske.
Sängen var mjuk, ovanligt mjuk ikväll, och jag slog inte i fötterna när jag sträckte på mig. Miriam låg inte i sängen bredvid och kudden var i normal storlek. Jag var hemma.
Nu har jag hjärtat både i Polen och Sverige. Men var skönt att komma hem, samtidigt som det var svårt att lämna Olsztyn. Det var svårt att lämna människorna, alla nya vi lärt känna. Det var svårt att lämna rummet, gatorna och stranden, där så många minnen skapats.
Men det var nog inte sista gången minnen byggdes in i väggarna på den Polska staden. Jag kommer tillbaka.
Jag förväntande mig att resan inte alls skulle bli som jag förväntat mig. Så det blev som jag förväntade mig, inte alls som jag hade tänkt. Jag hade egentligen ingen aning om hur saker skulle vara, eller vad jag skulle fylla för funktion. Men det var ganska tydligt att Gud visste. Allt går inte skriva om, det är egentligen inte alls mycket som går att beskriva. Därför stannar jag här. Gud gör som han vill, och det blir alltid bättre än vad vi förväntar oss.


Jag saknar mina syskon och deras underbara familjer. Hoppas jag får se er snart!



Det gör alltid ont att säga Hej då, men vissa dagar är värre än andra. Åk inte.

mätt

Pizzorna i Polen är goda. Ikväll är jag mätt. Men inte bara mätt, jag är lycklig. Tiden här i Polen har varit, eller rättare sagt ÄR, fantastisk. Ikväll har vi haft film-, biljard-, och pingiskväll. Det kom jättemånga polacker som vi har lärt känna och vi har verkligen haft en bra kväll. Solen kom tillbaka idag, det va skönt. Efter några dagar med regn uppskattar man solen igen. Jag har storstädat vårat rum kväll oxå, så nu luktar det gott och glänser som ett nyrakat huvud i gassande solsken (med ungefär 35,7 grader celsius enligt Lina här bredvid). Men nu är det väl dags att sova snart, Lina har bjudut till kvinnofrukost på hennes rum imorrn bitti så det är bäst att vara på alerten.


Om 27 minuter ska det vara släckt och tyst, annars påstår Micael att något hemskt kommer att hända.


Gonatt världen.


(psst. Emy, kan du skicka länken till eran blogg? puss)

Hungrig

Klockan är strax efter sju. Det är nu jag börjar bli hungrig för andra gången idag. Eller tredje, om man räknar med min vanliga morgonhunger. Polen är underbart, nu har vi varit här i nio dagar och det har redan hänt så mycket. Gud är så god och han gör massor varje dag bara man låter sig bli använd! Vi har fått leka med massor med barn, målat otaliga lyckliga barns ansikten och fotbollen går varm. Resten har engelskaklasser här på området och det är en stor succé. Härom kvällen bjöd vi in alla vi hade lärt känna till en grill och beachvolleykväll på stranden precis utanför vårt hotell. Det var jättekul att få träffa nya människor och umgås med dem vi redan lärt känna! Det finns så mycket att säga men det är ingen idé att beskriva allt, dels för att det är obeskrivligt och dels för att jag är så otroligt hungrig så jag kan inte koncentrera mej! Dags att skynda till pizzerian som stänger om 37 minuter.

Jag återkommer...hoppas jag :D



Hälsa Sverige

timmar

Jag åker till Polen om cirka sju timmar. Eller jag åker till Karlskrona om sju timmar och till Polen om 15 timmar. För att sedan stanna i landet i 504 timmar. Innan dess ska jag duscha, äta och försöka sova några timmar för att sedan TRÄNGA mig ner i en fin liten bil. Johanna och hennes familj ska ha en stor medalj för att de lånar ut bilen till oss rara ungdomar!

Jag har inte kunnat föreställa mig hur det kommer att bli där nere och jag vet inte så mycket. Men är det inte alltid så? Man vet inte vad som väntar runt knuten, för hur mycket man än planerar så har Gud alltid en plan som går långt utöver det vi kan förvänta! Och det är så bra, jag litar på Gud och ber varje dag att hans vilja ska få ske i ALLT som händer.

Just nu ser jag fram emot en härlig biltur ner till Polen och Olsztyn! Man vad kul vi ska ha!



ska försöka skriva lite här om vistelsen, så kolla in ibland!