Ellen Johnsson Serleaf m.m.

Det var ett tag sen. Jag har fått jobb, i överflöd, och det förklarar saken! Måste först bara säga ett enormt tack till Gud som har gett mig ett jobb och han ger alltid i överflöd.




På nyheterna i måndags öppnades mina ögon för en människa på denna jorden som jag aldrig ens hört om. Det faktum att hon, för det är en kvinna, är obekant för mig gör mig en smula upprörd. Hon är minst sagt värd att omnämnas och, enligt min mening, ta till föredöme. Därför tänker jag dra mitt strå till stacken och skriva lite om henne, om det som jag hann uppfatta under dessa få minuter av ett nyhetsrepotage. Kanske vet alla andra vem hon är, men jag har missat Liberias, och Afrikas förste kvinnliga president, Ellen Johnsson Serleaf. Hon är närmare 70 år och valdes till president i Liberia november 2005. Det finns säkert mycket att säga om hennes bakgrund och väg till dennna position o.s.v. Men det som fångade min uppmärksamhet var hennes inställning till att förändra det land hon är president i. I repotaget framgick det att Libera har ca 80% arbetslöshet, inga fungerande vägar eller vatten och korruption. I intervjun uttryckte Ellen Johnsson Serleaf att i hennes land är det svårt att ha en prioriteringslista, ALLT är egentligen högsta prioritet. Men små steg i taget, precis som den väg som fört henne dit hon är, kommer kunna förändra. Till sist fick hon frågan vad det är som driver henne, varför hon orkar fortsätta att gå upp varje morgon och försöka förändra ett sånt, egentligen hopplöst, land. "Drömmen om att Liberia kan vända och bli ett blomstrande land som kan bli ett föredöme för andra länder, det är det som driver mig".
Detta är värt att fundera kring, och värt att lyssna till. Om hon kan ha drivkraft att vilja förändra en sådan omöjlig situation, då kan vi förändra våran vardag och det som verkar omöjligt omkring oss. Och jag vet i alla fall vart jag hämtar min styrka att orka vidare.

Annars då, det är onsdag och jag ska jobba idag. Jag är väldigt lycklig för något som hände i söndags kväll och jag saknar min prins som just nu befinner sig i ett köpcentrum i Södertälje, olyckligtvis shoppar han inte, men tjänar ihop det man kan shoppa för kanske ;) Ikväll är det julspelsövning UTAN manus! Damdamdamdamdam

Love is beautiful, and so are you!

vinterdäck

Vi bytte till vinterdäck. Som ni ser (observera kepsarna) bytte jag på min ferarri och pappa på sin saab. Jag vart alldeles svart om händerna, det va längesen jag va så smutsig. En till grej jag har kommit på är att jag önskar mej en kamera i julklapp, är trött på att publicera dåliga bilder. Men här är bildbevis anyway.

Jonathan är i Örebro om 3 h och 19 min... cirka. Weehu!

Tidigt om morgonen söker jag Dig

Gör det lilla du kan, gör det villigt och glatt
snart de dyrbara tillfällen fly
Efter vår kommer höst, och på dag följer natt
då kan hända ej morgon skall gry
O, var flitig att så, medan ännu är tid
att din skörd måtte mogna i frid

Gör det lilla du kan, och se icke därpå
att så ringa, så litet det är
Ty hur skulle du då, väl med lust kunna gå
dit din Mästare sänder dig här?
Är det uppdrag du fått än så ringa i sig
o, var nöjd att Han gav det åt dig

Gör det lilla du kan, lägg ditt hjärta däri
gör det allt för din Frälsare blott
Och var viss att Han skall icke döma som vi
blir det fråga om stort eller smått
Se, Han själv gör ju allt, vad betyder det då
om Han ställt dig i led med de små?

Gör det lilla du kan, och besinna, att Gud
hos oss alla blott trohet vill se
O så gläds att få gå som Hans ringaste bud
och att själv Han all hjälp dig vill ge
O vad fröjd, om en dag Han ock säger till dig:
vad du gjorde, det gjorde du mig.


Lina Sandell har gjort så många talande och vackra psalmer. De beskriver ett verkligt liv med Gud. Ett liv i glädje och sorg, frid och kamp, ett liv med Gud i vardagen. Jag vill leva så. Öppet, ärligt och helhjärtat för Gud. Helgen har uppmuntrat och framför allt utamanat mig i just detta.


Madelene var här idag. Jag tackar Gud för att jag har henne, vi fick värdefulla samtal och en härlig dag tillsammans. Tack Madelene, och tack Gud.


Just nu saknar jag Jonathan mycket. Jag saknar att vinna över dig i Yatzy och att få trösta dej efter förlusten. Jag saknar att rocka loss till en skön låt i din bil och alla våra sånglektioner. Jag saknar våra promenader fyllda med samtal om allt och inget. Jag saknar dina svar på mina inte alltid så lätta frågor. Men du kommer ju hem igen, och då saknar jag dig inte mer. Tack och åter tack Gud för min prins.


Till sist måste jag lägga till att vi hittat 007 och 008... och jag tror jag vet vart det finns en 009.

God Natt

Platespotting

En helt vanlig dag när jag och Jonathan och min mamma satt i bilen fick vi plötsligt syn på en regestreringsskylt med nummret 001 framför oss. Det hade nyss varit FL så alla tänkte vi på platespotting. När det där händer, att en bil står framför en med 001 då liksom måste man bara börja platespotta. (För er som inte vet vad platespotting är så innebär det att man ska hitta nummerskyltar i rätt följd 001-002-003 o.s.v. upp till 999) Detta fick då mig och Jonathan att börja platespotta. Ganska ofta glömmer vi att vi gör det, men då och då när vi kommer på det så händer det att vi hittar några skyltar. Igår och idag har vait extra turliga dagar för oss. Igår fick jag ett mess att Jonte hittat 003 i Skåne (eftersom han jobbar där denna vecka) och bara några minuter senare ser jag 004 när jag är på väg in till stan. Idag såg jag 005 på coop-parkeringen men innan jag han berätta det för honom får jag ett mess om att han har hittat 005 och 006 idag nere i Skåne! (Jag hittar bara fler och fler fördelar med att vara två :D) Detta innbär alltså, mina damer och herrar, att vi nu är på jakt efter 007! Detta är ju ett speciellt nummer för mej så det blir nog att fira när vi hittar det! Vi har dock en konkurrent, Oskar råkade också få syn på 001 en dag och beklagade sig över att han nu måste börja ta upp kampen mot oss. Han ligger på 002 (om det inte hänt nåt idag) och är säkert inte glad över våra framgångar denna vecka. Jag återkommer när vi hittar 007!


Snart ska jag på FL planering! Weehu!

dimma

Allting skiftar i en vitgrå nyans idag. Det har varit dimma i flera dagar nu. Men det är så otroligt vackert!


Som tidigare nämnt har jag tillbringat denna vecka i Uppsala. Nu är jag hemma och jag saknar redan att bli väckt tidigt av den sötaste ungen i världen.

Jag älskar att åka bil och då speciellt med min Jonathan i hans Andy. Vi hade en mysig resa hem igår med lite äventyr såklart. Denna gången bestod det i att besöka invigningen av MediaMarkt i Västerås. Tur för oss att de hade öppet till 22.00 annars hade det inte blivit av. Vi skulle leta LCD-tv till hans familj men den vi hittade till ett bra pris var såklart slut på lagret. Men jag måste säga att jag gillar MediaMarkt, ett väldigt brett sortiment med grymt duktiga säljare och bra priser! Sex smultron av sju till MediaMarkt, de hade fått ett till om de hade haft TVn på lager! Det roligaste med det hela var när vi var på väg mot parkeringen till MediaMarkt och vi blir stoppade (på ett övergångsställe!) av någon som delar ut reklam och flygblad, det va el-giganten som hade skickat ut små spioner och försökte få oss att åka dit istället. De hade nån hundralapp billigare på en TV. Vi skrattade åt det hela och sen blev jag lite upprörd och höll en predikan om hur hemskt det är att männiksor är så beroende av att konsumera o.s.v. Jonathan var mest tyst. Sen gick vi in på MediaMarkt och... ja konsumerade vi också. Ironiskt nog.


Men jag tackar Gud för den fina veckan han gav mig. Det var så bra på många sätt. Gud vet vad som behövs i olika tider och vad som behöver slipas på. Jag är så faschinerad (stavas det så?) över att han ALLTID lyckas lära mig något, varje dag. Han lyckas alltid få mig att vilja kämpa vidare och lära känna honom och mina medmänniskor ännu mer. Tack David och Emy för att ni stått ut med mig en vecka och funnits där hela tiden. Tack Max för att du ger såå mycket glädje. Och tack Jonathan för att du orkar med mig och ger mig så mycket kärlek. Tack Mamma och Pappa för att jag alltid får ett varmt välkomnande när jag kommer hem. Älskar er alla!










Måste bara visa den här stört fula bilden på mig och min ja... prins! (från familjegudstjänsten)

Faster

Min helg har varit fullspäckad men väldigt rolig. I fredags hade vi en mysig tjejkväll med trerätters middag. Grymt gott! Sen bar det av till Gerdins för att säga grattis till två pojkar som fyllt myndig! Vi spelade lite Alias och Jonathan och jag vann nästan, men det var nog bäst för oss alla att Miriam och Johanna fick vinna trots allt!

Lördagen vart en mycket lyckad dag! Den började tidigt med frukost hos Miriam och sedan bar det iväg på äventyr. Fyra förväntansfulla vänner klev in i Jonathans röda golf och satte sig tillrätta. Stopp nummer ett gjordes mitt ute i skogen något ställe som kalldes Stora Sundby, det va en snubbe som skulle slå värdsrekord i att fälla skog så det kunde vi inte missa. Som ni antagligen förstår var Oskar med i bilen, och tur va väl det, annars hade vi nog missat denna once-upon-a-life-time-experience ute i skogen. Nästa anhalt var Västerås och denna gången hos Oskars moster med familj. Vi skulle överlämna en frysbox med lammkött och i utbyte fick vi kaffe, macka och ett högst nödvändigt toalettbesök. Efter trevliga samtal kring köksbordet drog vi iväg igen mot vårt slutliga mål. Livgardet i Kungsängen var fullt med folk. Vart man än såg var det militärer eller stolta föräldrar. Vi var varken eller. Men det var riktigt kul och intressant at få se vart Jonathan tillbrigat sin tid i lumpen och det var roligt att äntligen få träffa hans gamla lumparkompisar.

Igår var det en väldigt lyckad familjegudstjänst. Det är sann lycka att få presentera att Jesus älskar barnen och alla vuxna som också var där. Att få ge något som man själv fått erfara.

På kvällen åkte Jag och Jonathan än en gång den välkända vägen mot Uppsala. Och nu sitter jag här, i vardagsrummet hos familjen Syrenquist. Jag ska snart följa med Emy och Max på mammagrupp, det ska bli jättemysigt. Jag är så glad över att få vara här denna veckan!

Återkommer om mina äventyr i Uppsala!

Morgonstund har guld i mund

Det knackade på köksdörren och jag hoppade till. Han skrämde mig rejält igår morse. Jag visste ju att han skulle komma, men inte sådär knackandes på köksdörren. Klockan var 07.30 och Anna hade bjudit sin Jonathan på frukost. Det var äggröra och bacon på menyn och självklart kaffe, smörgås och lite god frukt. Efter en mysig stund så var det dags för honom att dra iväg till jobbet (som är i Kumla denna veckan:D)så jag tog mina stavar i handen och gick en timma i skogen. Det var otroligt skönt med massa sol, löv och pensionärer. Bilderna är lite suddiga p.g.a mobilkameran men jag hoppas de kan förmedla den härliga känslan av en höstmorgon.












"...men du, jag ger dig min morgon. Jag ger dig min dag"

dagarna kallnar

löven gulnar
vädret växlar
huden bleknar



jag älskar hösten. jag ska promenera!