Träd

Träd är vackert





Där vi blev tilsammans ristade vi in våra initialer i ett närliggande träd, på nio-månaders dagen åkte vi dit för att bättra på.

om skor, väntan och scones

Gud är en god Gud. Det finns inget rum för tvivel. Det är en trygghet att ha att göra med en sådan God Far, en Allsmäktig Gud som vet vad jag behöver bättre än jag själv. Skor, Han vet att jag gillar skor och han gav mig ett arbete. Han vet också vad jag behöver lära mej. Och om jag lär mig, jo tack, det är genom livets alla skiften, omständigheter och motgångar som man blir stark. Det är genom tider av ovisshet som man verkligen lär sig att förtrösta, och det är i de perioder av livet då allt verkar vara en dimma som man faktisk lär sig att se som allra bäst.

Att vänta. Att förvänta och vad man gör av det oväntade. Att vila i väntan och att arbeta under väntan. Att kanske sluta vänta, eller börja vänta. Vänta nu...

Fick en trevlig frukost med Johanna. Eller, jag gjorde en trevlig frukost till mej och Johanna. Scones är gott och särskilt i en god väns sällskap. Brämhults juice får en en gång högsta betyg och Johannas lägenhet är trevlig, och jag sover gott där.


Imorgon kommer min Jonathan hem. Jag längtar redan. Men först är det en spännande körfest som ska genomföras. Det blir roligt!

tjugo år

För en vecka sen fyllde jag 20 år. Jag vill passa på att tacka alla som gjorde min dag och min helg till riktigt minnesvärda dagar. Jag blev även lycklig ägare till en ny kamera, så jag hoppas kunna bjuda på fina bilder framöver. Dessa bilder är tagna från Jontes överraskningsutflykt för mej till Vinön. Jag hade som tur va pluggat kamerans instruktionsbok på kvällen så vi lekte med funktioner och effekter. Vi inser mer och mer hur roligt det är att fota, speciellt när man är omgiven av vacker natur och snygg familj och vänner. Mer bilder kommer, håll till godo.

Släkt

Jag hittade bilder från morfars 80-års fest för ett år sen och inser hur mycket jag saknar mina syskon och min släkt. Vi har så otroligt kul ihop och kan dela så mycket glädje. Hoppas snart att få se alla igen.

Vå-å-å-å-år!

Äntligen vår! Bilden från mitt student-fika får mig att se tillbaka ett år. Inte bara på de goda cheesecake-tårtorna, utan på tiden för ett år sen. Jag hade en spänd förväntan på framtiden, på själva studentdagen och på sommaren. Nu när jag har mött framtiden så kan jag bara se att Gud har varit så god. Jag har fortfarande en stor förväntan på livet och vad Gud ska fortsätta att göra.

Vår är när de sopar gatan rent på grus, så att man som barn kunde åka inlindes eller hoppa twist utan att halka på de förrädiska små sandkornen.
Vår är när man får ta på sig vårjackan och vårskorna, som luktar en blandning mellan nytt och garderob.
Vår är när man vaknar av ljuset och solstrålarna redan klockan halv sju.
Vår är långa ljusa kvällar på cykeln - utan vantar!
Vår är när man ligger på en filt i gräset och kittlar någon med ett grässtrå.
Vår är nu, tack och lov så är den äntligen här.

It's only today that counts

It ain't no good to lay in bed at night
And think about the past
About how you could have done things differently
But it happened way too fast.

Just close your eyes, go to sleep
Let the angels bring you dreams.
Let that pain unwind behind you
And float away, float away on silent streams.

You gotta live your life the best you can
Though you sometimes do your worst.
You gotta laugh when you fail, it's not the end of the world
Life is a play you can't rehearse.

Don't make big plans for tomorrow,
You can't control what lies ahead.
You must try to live each moment
As it comes instead.

There is no use dreaming of a perfect future
Or regretting a troubled past.
It's only today that counts
Live it like it might be your last.
It's only today that counts
Live it like it might be your last.

It never helps to worry, it never hurts to pray,
Tomorrow will come soon enough; just pray about today.
And relax, trust your life to God,
The future is in his hand,
Only faith will help you face each day's demands.

Ain't no use worrying, life goes so fast.
It's only today that counts
Live it like it might be your last.
It's only today that counts
Live it like it might be your last.

Larry Norman

Vilken tidning jobbar du för? Ehh.. jag... jag frilansar.

Kunde inte fått en finare dag. Solen lyste och framförallt värmde utan för Sundbyholms slott. Idag var jag fotograf och journalist åt Go Together på Sundbyholms slott. Stefan Björk ringde i onsdags och frågade om jag ville jobba, jobba som journalist och fotograf på ett event där cirka 130 företagare skulle samlas för att ställa ut och presentera sitt företag, äta lucnh och lyssna till föredrag. En spännande utmaning! Ja tack! Men jag va lite skakis när jag hörde mig själv säga: Ja visst, det kan jag göra. Antar att det är både mitt problem och stryka, jag svarar Ja fortare än jag hinner tänka. Men i detta fall är jag tacksam för mitt ivriga och snabba svar.

Väl hemma igen är jag rikare. På pengar? Ja, förvisso, det blev en dags lön, passande eftersom det inte flödar med jobb till mig just nu. Rikare på kontakter? Ja defenitivt! Jag fick många nya kontakter och intressanta möten med människor. Entrepenörer är fantastiska människor, vilken energi och skaparglädje de har, man blir minst sagt inspirerad av att vara nära dem. Men framförallt blev jag rikare på erfarenheter, jag var journalist idag. Inte på låtsas, på riktigt. Jag var fotograf idag, och insåg att det här skulle jag kunna hålla på med.

Vägen vidare vet Gud. Men jag är tacksam för att Gud gav mig den här möjligheten idag, och all ära till Den Helige Ande. För utan honom vet jag inte hur det hade gått.


Bilderna är tagna med en Nikon D50. Har inte så mycket koll på Nikon, men en sak är säker, Canon har fått en konkurrent när Anna ska köpa kamera snart.

Vi fick lite vinter tillslut. Men det kostade några mil. I helgen har jag och Jonathan varit med mamma och pappa till Rättvik. Det var väldigt kul att träffa mormor och morfar igen och de har försett oss med fina husrum och fantastisk mat! På lördagen åkte vi (alla utom mormor) till Orsa Grönklitt. Äntligen fick jag och Jonathan kasta oss ut för backarna igen. Jag måste säga att jag gillar Orsas skidanläggning, det ligger väldigt högt vilket ger en obetalbar utsikt. Eller ja, vi betalade ju för den. Men snön var sådär, lite för tung och "drivig" på vissa ställen, men på de branta och snirkliga skogsnedfarterna var snön perfekt och gav ett fantasktiskt glid. Vi längtar redan tillbaka. Pappa drog av ganska många kilometer i längdspåret och så även min mor. (Därav den trötta blicken på kortet) Morfar hängde hurtigt på i fem kilometer, inte illa för en 80-åring. Jag är så glad för den här helgen, skönt att koppla av och samtidigt bli helt slut. Det finns inget som är så skönt som en trötthet efter en dag i backen. Det är så härligt att få vara med mina pigga morföräldrar. Jag beundrar dem.

Jag och Jonathan är väldigt nöjda och kan nu ta oss an en minst sagt hektisk vecka. Men mitt i allt får vi inte glömma att det är Påskvecka. Vi borde ta oss tid och tänka på vad Jesus gjorde för oss på korset. Det är det som är syftet med denna helg.

För övrigt gjorde jag en lite halvdan hårfärgning kvällen innan vi åkte. Vart inte så nöjd. Cammilla (frisören alltså) skulle gjort det så mycket bättre. Men det blir för mycket pengar, får se om jag färgar om snart.

Hälsningar / Anna