tomt

"aj" skrek hon. men ingen hörde. "aj" igen, tystnad. tankarna tumlade runt inuti, det gjorde nog inte så ont ändå. hon tänkte tanken som hon så ofta tänker, jag är bara larvig. bara känslig. men om det faktiskt gör ont då? men hon borde inte ha ont. hon får inte. inte hon. okey, det va nog inget då.

vaknade lördag morgon av att en av de killar jag beundrar mest i hela världen kom in och spelade en westlifelåt på min ostämda gitarr. "frukosten är färdig". flashbacks till tiden då jag var yngre. då du var yngre. men samma storebror. men med en underbar fru och sötaste sonen. kan inte bli bättre. tack för helgen.
storasyster och daniel kom också. hade verkligen velat vara hemma mer denna helg. vad gör man när man vill vara på två platser samtidigt?

hon hittade sig själv, på marken. och nu visste hon att det gjorde ont på riktigt. hon visste inte riktigt varför. men en del började hon se. tårarna blandades med regnet. frågan ekade i hennes tomma huvud. "vart finns Du i allt detta?" hon skämdes, försökte gömma sig för stjärnorna som såg ner på henne. men det gick inte. Han är i stjärnorna. hon slutade gömma sig, och såg istället suddigt genom de tårfyllda ögonen upp på stjärnorna som är ett av Hans vackraste verk. "jag vill att Du ska vara i allt detta". hon insåg att allt hon gjorde, allt hon kämpade för, allt alla omkring henne höll på med, är så meningslöst om det bara är en yta. om ytan är finpolerad, men inte Han finns i allt. hon skrämdes av tanken att allt, precis allt, kunde bli just en yta. frågan fortsatte att eka i hennes huvud, som nu började fyllas med en bön. "Vart finns Du i allt detta? Du måste finnas i allt, jag vill inte andas utan att Du andas igenom mig" så drog hon ett djupt andetag och kände att Han andades med henne. kanske är det värt att kastas hjälplös på marken för att inse, att man aldrig kan vara nåt i sig själv. ingenting utan Honom. om man känner sig tom, så borde man inte vara fylld. min tomhet blev en bön, förlåt att jag inte fyllt på med Dig i allt detta. Du Gud är den enda som kan få mig att känna mig hel.



I bruise easily, so be careful when you handle me.

ofattbart

på bussen in till stan slog det mig igen. hur kan man se en soluppgång, utan att tro. jag tog ett djupt andetag och log. det är verklighet, det känner jag.
tankarna blandades med böner, jag tänker mycket nu. jag ber mycket nu.
ännu en gång sköt jag upp den tunga porten in till borgen, drog ett djupt andetag och kände glädjen i att det bara är ett halvår kvar. sen kände jag huvudverken, typiskt. men Du är med, överallt.
förra veckans sömnlösa nätter började göra sig påminda, men jag tackar Gud för att jag kan sova nu. Han är så god.
suddiga minnen från dagen i övrigt. men jag lärde mig lite om husköp och sånt på rättskunskapen. kan va bra att kunna. om sisådär tio år kanske... vem vet.
hemma har jag mest pluggat. bra anna! en promenad i kylan också. dimman var inte så tät i kväll, men det var kallt, och mörkt. man såg silhuetter av människor på lång väg, sen när man passerade varandra var det precis som om båda höll längsta möjliga avstånd. kanske en misstänksam blick och sedan hastigt vidare. man såg inget ansikte, bara en mörk skugga. en främling. men när jag mötte en man under gatlyktan hälsade jag glatt, han med. ett par ögon, ett ansikte. ljuset fick mig att våga.

till sist läser jag ett vykort från mormor. på tal om att tröst kan komma från alla möjliga håll. tänk att man kan få så mycket uppmuntran bara på ett vykort.
"Blott en dag i taget... så går det, Kramar från mormor"
Det är så sant, blott en dag, ett ögonblick i sänder. Det får mig att känna mig lugn. Var dag har nog av sin egen plåga.


gonatt

kallt ute, varmt inne

en mycket bra måndag den tjugonde i elfte tvåtusensex

jag sov inatt!

en promenad i kalla vintern, som det var förut. men kanske inte riktigt som förut ändå.
det finns lycka och glädje i mitt hjärta. trots höstmörkret.


mysig lunch med er. tack.


nu ska anna SOVA. S-O-V-A


må det ske med mig som Du har sagt.

-på en brygga vid vattnet stod de, deras silhuetter speglades i det mörka vattnet. det var tyst och mörkt omkring dem.

saturday morning 10.35 am

ska ut på en rask morgonpromenad med mamma


ingen räkkväll igår. men en liten stund med min favorit, tack för att du kom förbi. du är så bra.



saturday night 22.30 pm

Herre jag ber dig, beskydda och bevara mig. Så att mitt hjärta aldrig viker av från dig.



Du fick mig att fatta något idag. Något som jag hört, men kanske inte tagit in i hjärtat. Att det kan finnas många vägar dit, inte bara en just som är rätt.
Tack för idag.




när ingen såg, då tog jag en kaka ur frysen!

moonsand

Yrkes- och utbildningsmässa idag. Jag gillar verkligen att gå på mässor. Det va mycket intressant, bra att sätta lite tankar i rörelse. Nu vill man bara hitta rätt i djungeln av val jag står inför. Men det är ändå roligt. Man ska drömma, och det började jag verkligen göra idag, igen... drömmer ju jämt.
Känns som jag börjar komma tillbaka till en normal rytm igen, från några avvikande dagar. Matteprov och psykologisemenarium imorrn, föreläsning om trafficking och sen bokmässan. Förhoppningsvis shrimpkväll sen. Om alla räkor är på hugget!
M-m, det blir nog en bra fredag då. Bara matteprovet går hyfsat... fast jag brukar ijuförsej inte gå ner mej så mycket för sånt ändå.


Polisyrket - något för dej? Nja... kanske kanske inte. Men det verkade intressant. Hm.. typiskt mej att tagga på allt. Känner vi igen det Johanna?
På tal om henne.. så skicka hon det fina kollaget som är på bild. Med min dikt på! Ville bara visa det fina för alla.





keep on climbing, there is a mountaintop way up there.

Ovan där

Ovan där randas morgonen och där hemma samlas helgonen, vi skall då förtälja om vår resa här, vi förstår hans vägar bättre ovan där.

På väg hem från bussen var stjärnorna det enda som lyste. Blev påmind, om världen bortom min egna. Att man en dag, får samlas. Ovan där.
Jag förstår inte allt. Inte alls mycket förstår jag, när jag tänker efter. Men vem har sagt att man mår bättre av att förstå.
Dagarna har varit konstiga denna vecka, nätterna ännu värre. Men i Din famn får jag vila. Även om nätterna ger mig mindre ro.

Prövningar vi möta får och vi ofta ej förstår Herrens vägar när han önskar att vi himlen skola nå. Sina barn han leder här, genom sorger och besvär, vi förstår hans vägar bättre ovan där.

"När du går igenom eld, skall du inte bli svedd..." Jesaja 43:2
Men det handlar om att gå igenom den. Otillräckligheten, igen. Vill kunna göra så mycket mer, vara så mycket starkare. Men det är kanske i min svaghet, som Du kan komma och göra mig stark.

Här vi känna brist och nöd saknar ofta hjälp och stöd, trötta anden hungrar törstar under ökenfärden här, men vi tror på Herren Gud, litar helt uppå hans bud, vi förstår hans vägar bättre ovan där.

Inom mig finns dock en sådan lycka. En visshet, där jag bara vet att allt är i Guds händer. Även om jag ofta kan frukta morgondagens outforskade marker, så finns en sådan livslust så djupt rotad att inget bekymmer kan få mig att inte vilja se ännu en soluppgång. Gud får mig att känna livslust, min familj ger mig anledning att leva och mina vänner gör att de gråaste dagarna lyser som solen själv. För i slutändan är det ju ändå de glada dagarna man minns.

Frestar'n lägger ut försåt, snaror på vår levnadsstråt, hjärtat gråter för vart fåfängt ord och tankläs gärning här och i prövningarnas ugn är ej lätt att vara lugn, vi förstår hans vägar bättre ovan där.


-och du ligger ju under min säng!

sleeplessness

jag hade massor att säga. men nu är det tomt.
antar att det är tröttheten som gör sig påmind.

det var ett långt prov idag. en och en halv sida kunde jag ådstakomma på fyra och en halv timma. men jag är nöjd.
det va mysigt ändå på något sätt, alla med sitt lilla fika, och carro som hade kaffe med sig. nationella prov i all ära. jag minns den långa uppsatsen i nian, då fröken hade gjort mackor och fika till alla. men jag minns inte vad jag skrev om, inte alls faktikst.

lång dag idag, men bra dag. kul med körövning, och julspelsövning. äntligen igång igen, jag gillar det mer och mer för varje år. det är så mysigt på nåt vis.

såhär på hösten kan det kännas lite ensamt i det här stora huset, även om mamma och pappa är hemma så saknar jag när det va fullt hus. tänkte på det härom kvällen, man kunde alltid kolla på en film sådär på kvällen med storebror, eller gå en promenad med syster. (dom är på bilden) nu ekar det nästan mellan väggarna, och kallt är det också. men allt har väl sin tid som det sägs.

oj, det fanns visst en del att säga om min dag. en ganska saklig beskrivning.
nu ska jag äta nåt och göra ett försök till att sova.

Min bön ikväll är:
Gode Gud, låt mig få sova ikväll. Jag behöver det känns det som. Ta hand om alla mina nära och kära, håll dom i din stora hand. Amen

är du lycklig?

idag fick jag den frågan.
mitt svar kunde bara vara ett:
ja, jag är lycklig. mycket lycklig.



på schemat nu:
skriva en psykiatriuppgift om schizofreni

en kopp te

det är skillnad på att veta något i hjärnan
och att veta något i hjärtat
ibland trillar det ner saker från hjärnan i hjärtat, och då plötsligt inser jag


inom mig finns bara glädje

Du är glädjen

gokväll

så även jag


det man fått som gåva ge det som gåva
man kan lära sig kärlek

idag satt jag och kollade på bilder från min 18-års dag
kan fortfarande inte fatta att mina vänner gjorde allt detta för mig
jag har så mycket minnen
bilder är bra, det får mig att minnas
och minnen får mig att glädjas

du är en spjuver