I torsdags tog vi (som alltid syftar på mig och Jonathan) tåget till Uppsala. Han skulle fixa några saker med sitt jobb och jag tog mer än gärna chansen att hälsa på min kära vän Madelene. Det vart en minnesvärd dag. En sådan där dag som jag önskade inte skulle ta slut, men när den väl tog slut så somnade jag med en härlig känsla inombords. Jag hade nog inte insett hur mycket jag saknade Madelene förns jag såg henne där i höstsolen. Vi ses snart igen, det måste vi.
För övrigt fick vi en mysig tågresa upp, och en skumpig bilresa hem. Jonathans företagsbil var något utöver det vanliga. Vi döpte honom till Jimmy. Om du inte får bilder redan nu så kan jag tala om att han är en FIAT, och liksom lutar framåt sådär konstigt, som om han kört ner i en sjö. Sen har han ett stort flak, som om han liksom försöker vara tuff, fast han inte är det. Jimmy, ja, defenitivt en Jimmy.
Fredag och Lördag bestod bland annat av FL! Det var så bra, men bäst av allt var att GUD var där och massa massa ungdomar.
Idag var vi (ja, ni vet) ute och fotade hösten. Det är vackert, så obeskrivligt vackert. Jag tackar Gud för solen och försöker suga in de sista strålarna innan dagarna blir kortare och nätterna längre. Men jag längtar redan efter vintern. Den mysiga, vita, kalla årstid. Tänk att Gud har gjort varje årstid så fin, var och en med sin charm.
Jonathan åkte till Uppsala för någon timma sen. Han ska jobba i Kungsängen i några dagar. Jag är så tacksam för att han har ett jobb. Nu ska jag baka en köttfärspaj och välkomna hem mamma och pappa från Prag!
Vilka fina höstbilder! Det var mysigt att prata med dig i lördags Anna. kram
SvaraRadera