Moster knäcker!

Mamma och jag bakade saffranssnurror och lussekatter hemma hos oss

Min hemmagjorda adventsljustake från förra året

Klockan är alldeles strax nio och jag har gjort julens första knäck. Det brukar alltid bli ett antal omgångar, eller iallafall var det så när jag bodde i Lillån. Det är kul att ha sitt eget hem att pyssla i och det blir extra påtagligt såhär vid advent då man inser att man verkligen måste börja bygga upp från skratch. Det går inte att gå ner i förrådet och gräva efter någon fin kruka, eller den där fina ljusstaken. Knäckkastrullen diskar sig inte själv (okey, jag diskade också den ibland men min mamma är sådär extra super snabb på att ta hand om disk och expert på allt kletigt och fastbränt) och det finns ingen (läs: pappa) som äter upp knäckklubborna (det är klubbor som man gör av den knäck som alltid sitter kvar i kastrullen, man tar en smörkniv och skrapar kastrullen och vips: en knäckklubba!).

Jonathan är på körövning inför julspelsövningen. Redan nästa vecka är det premiär och jag kan verkligen inte förstå att det redan är dags igen. Julspel är något jag alltid ser fram emot hela året, det är något väldigt speciellt med alla övningar, alla underbara människor som engagerar sig och allt folk som kommer och får höra julevangeliet. Jag får också förmånen att göra det jag älskar - spela teater och sjunga!

Jag har också äntligen blivit moster till undeverket Valter. Han är så otroligt fin och jag längtar tills jag får träffa honom! Just nu ber jag att Gud ska vaka över honom och hans föräldrar eftersom några komplikationer gör att de ännu inte får komma hem. Men snart ska vi ses!

Ett helt halvt år...

... inte sen jag bloggade sist, även om det känns så, men sen den där soliga dagen i maj då jag gav och tog emot löften om trohet och kärlek. Jag älskar dem orden trohet och kärlek. Bilderna hamnade i lite fel ordning... men håll tillgodo. Hur som helst så måste jag bara skriva att jag är så oändligt tacksam för min man och älskar honom mer och mer! Jag älskar att vi är en liten familj, även om vi bara är två än så länge! Fotograf är den fabulöse Linus Hugosson!

Hösten har varit en intensiv men otroligt rolig tid. Uppsatsen är klar och det var faktiskt roligare än jag trodde att skriva B-uppsats. Det finns något tillfredställande i att gå igenom den process som det ändå är, forska, leta material i arkiven och skriva om någon som ingen riktigt skrivit om tidigare, ett riktigt pionjärarbete, sånt gillar jag! Under hösten har jag även hunnit spela i min församlings första musikal som jag är så stolt över! Inte bara över alla otroligt duktiga musiker, dansare och sångare utan över att budskapet om Jesus fick nå ut till så många! Jag är så tacksam att jag får vara med i Kristet Center där jag får utvecklas och använda mina gåvor, men också vara med och sprida Jesus till andra!

Jag har även hunnit med att vara i Uppsala och Stockholm en helg med mina underbara syskon och deras familjer. Jag inser mer och mer hur rik jag är, och någon gång under detta dygn blir jag antagligen ännu rikare då en ny diamant kommer till jorden! Mini-Roberthson är så välkommen!

Forskningsarkivet

Jag sitter i forskningsarkivet på universitetsbiblioteket och... ja just det, forskar. Jag läser gamla tidningar som är en del av mitt källmaterial i B-uppsatsen i Historia.

Forskningsarkivet ligger längst in, längst bort i ett hörn av biblioteket dit knappt det trådlösa nätverket går (men ja, idag funkade det). Det är aldrig folk här, förutom jag och mina kursare. Det är en såndär lite skum, mysig belysning och i rummet finns mikrofilmsapparater och gamla böcker. Det är superroligt att forska och skriva uppsats... men nu är jag redigt trött. Klockan är fem... och jag skulle helst bara vilja åka hem. Men en liten stund till ska jag hålla ut... jag och min vän Gideon 1000 (som den fina mikrofilmsapparaten heter). Ganska intressant att den heter just så. Gideon ansåg sig ju vara liten och oansenlig, men när Gud fick tag på honom kunde han änvända honom till något stort, trots att han hade en liten armé. Mikrofilm är gamla dokument omvandlade till pyttepyttesmå oläsliga bilder på en plastfilm, men Gideon 1000 han förstorar dessa minimini bilder så att de blir fullt läsliga - och till och med med en zoomfuntion!

Det som är litet och oansenligt, det kan Gud använda till något stort, viktigt och innehållsrikt.

Ja, det var dagens visdom från forskningsarkivet! Nu skall jag återgå...

You are autumn

And even when the trees, has just surrendered to the harvest time

Forfeiting their leavs in late September, and sending us inside

Still I notice You, when change begins

And I am braced for colder winds

I will offer thanks for what has been and what's to come

You are autumn

Nicole Nordman - Every season

Det var så kallt. Men allt det vackra fick mig snabbt att glömma den bitande kylan. Kameran hade äntligen fått följa med mig ut, det var alldeles för längesen, och jag hade verkligen saknat att fotografera. Med darrande frusna fingrar ställde jag in skärpan, tittade, vred lite till, kisade, och klick. M-m, det här blir bra. Hösten är så vacker, det är som om naturen saktar av, vaggar sig till ro. Men även i det frusna kunde jag hitta en knopp - liv - mitt i den stundande vintern. Det fick mig att tänka på den underbara personen jag snart blir moster till. Han eller hon kommer verkligen att börja sitt liv mitt i vintern, precis som den där rosenknoppen verkar vilja göra. Välkommen ut, jag längtar efter dig!

Söndag kväll

Jag och mannis på bröllop

Det blir mörkt fort på kvällarna nu. Jag blir tröttare fortare då, som om man är inställd efter ljuset. Ikväll sitter vi och spelar betapet, mannen slog till med en 72-poängare just, så min självklara ledning är redigt hotad. Han har tillochmed gått om mig, och det är väl kanske tur. För husfridens skull menar jag. För övrigt har vi vart på bröllop i helgen, underbara Tommy och Rebecka fick varandra igår! Vi var glada att få vara med och fira med dem och alla andra! Idag har vi haft familjegudstjänst! Det är alltid lika roligt när hela familjen samlas på Gudstjänsten. Är så stolt och glad för min underbara församling!

Som sagt, betapet och nu är det definitivt, han vinner! Typiskt! Det blir en match till!

Mirakel

Mitt hjärta är fyllt av tacksamhet. Gud är god, alltid. Inte bara på de gröna ängarna utan också i det svåra, i dödsskuggans dal. Jag älskar livet och att leva. Jag älskar ljuset, när allting klarnar. När dimman lättar och jag ser.

Morgondagg

En tidig promenad i morgonsolen är sann kvalitetstid och mer än så - sannslöst vackert. Jag ångrar att jag inte hade kameran med mig, för ni skulle sett! Egentligen ingenting märkvärdigt, men ändå så otroligt genomtänkt, harmoniskt och vackert. Skaparen vet vad han gjorde när han skapade naturen, tack Gud för att vi får njuta av den! Fältet vid golfbabnan som jag går förbi var alldeles vått av daggen och det var som spindelnät över ett helt fält så daggdropparna hade liksom fastnat i det höga gräset. När jag gick förbi och solen lyste på det så bildades det en sträng av regnbågens alla färger, regnbågsfältet rörde sig över ängen när jag gick och det var så oerhört vackert! Inte bara för färgernas skull, utan för att det (regnbågen) representerar Guds löfte. Han håller vad han lovar...

I söndags plockade vi massor mer trattkantareller! LYCKA! Det fanns verkligen i överflöd, och sen var det bara att rensa in på småtimmarna! Det blir med andra ord en svampjansson på julafton i år igen!

Idag blir det en mysig förmiddag med mamma, svärmor och svägerskan! Vi ska köpa tyg så att jag kan sy (!!!) gardiner och kuddfodral och sen ska vi ut i svampskogen igen och plocka trattisar. Jag måste dock plugga en hel del, så vi får se om jag tar mig ut i skogen!

Det börjar falla

Ja, löven alltså. Ett i taget, sakta virvlar det ner och lägger sig ljudlöst på marken. Lika ljudlöst smyger sig hösten på och gör att mina morgonpromenader skapar en något rödare ton på mina kinder. Jag älskar höstluften, den är frisk och lockar mig att ta fram höststövlarna! Äntligen höst, äntligen nystart!

Ja, så var det det där med semester del 2... den känns så avlägsen nu. Men jag kan ju meddela att vi befann oss i Rättvik med omnejd. "Hytta" mormor och morfars sommarstuga ligger mitt i skogen i närheten av en liten sjö och skänker alltid mycket ro och vila. Vi ska även dit en sväng i helgen och hinna med en upplevelse i Dalhalla också - Rhapsody in Rock var min morgongåva till Jonathan. I det senaste Hyttabesöket fick vi en hel del action då en björn strosade omkring i skogen vid oss. Vi fick tyvärr inte syn på den, men morfar fotade glatt någon dag senare! Mycket spännande! Vi fiskade, grillade korv, rodde i båten, löste korsord, åkte rodelbana, shoppade lite och umgicks med mina älskade morföräldrar! Vi tog även de gamla cyklarna och for till mitt favoritsmultronställe, och gissa om det var mycket smultron! Vi fick ihop flera deciliter, men med en riktig träningsverk på köpet. Det är inte precis en naturlig ställning att plocka smultron! Vi fick även med oss sex liter färdigrensade blåbär! Mumma!

Morfar har tagit bilden :D

Minisemester del 1

Jag har så mycket jag vill blogga om! Men jag måste börja i rätt ände!

Förra helgen besökte vi Bankeryd och Jönköping. Det var en härlig helg med fint väder och besök hos Ulla (Jonathans mormor) och Emil, Louise och Ella. Ella som bara var tio dagar när vi var där är fantastiskt fin och får mig bara att längta ännu mer tills Miriam och Daniel får sin lilla i november. Det ska bli så roligt att bli moster till älskade lilla Bebis Roberthson!

Jag och Jonathan passade även på att ha lite egen quality time och åkte en kväll till Gränna. Jag har bara varit där en gång på skolresa i 4:an (med Jonathan då också ijuförsej) så det var ett kärt återseende. Vi köpte polkagrisar(såklart) och åt en god middag vid hamnen. Dock fick vi vänta på maten i en timma, med upprörda restaturanggäster runtomkring oss och stressade servitriser som inte riktigt verkade veta vad de gjorde där! Men vi hade mysigt ändå, och Oxfilén med Kantarellsås smakade riktigt gott, ja när den väl kom.

Goda Tozzetti inhandlade på Gränna Knäcke. Påminner om saffransskorpor, oerhört goda!

Snyggis mannis!

På vägen hem lurade jag med Jonathan på fornminnen och gamla slott längsmed vägen. Det svåra är bara när man inte hittar det där man letar efter... eller när de där fina medeltida inventarierna är inlåsta i en kyrka. Okey, nästa gång ska jag kanske bara leta efter Slott och Herrgårdar, för vem vill se en gammal dopfunt i en liten kyrka ute på vischan.... ja inte min man iallafall. MEN, han börjar fångas av mitt intresse och när vi väl kom till Vadstena slott så var det nog han som var mest intresserad!

Vadstena Slott. Vackert, mystiskt och stort!

Hem kom vi.... efter många timmar, men "det är ju det här som är semester", som jag sa hela tiden när vi fick vända på en liten grusväg mitt ute i ingenstans! Tack älskling för alla roliga minnen vi skapar!

Lite om mat

Anna Bergenströms recept på havrebaguetter

Havrebaguetter med smörstekta trattkantareller plockade i Lillån

Ibland brukar jag tänka, att om jag inte skulle plugga till det jag gör nu. Då skulle jag nog plugga till kock. Fast dessa om-jag-inte-skulle-plugga-till-det-jag-gör-nu-funderingar har visserligen skiftat genom åren - barnmorska, arkitekt, kock... ja ni förstår. Hur som helst... mat är roligt och en fantastiskt bra uppfinning av Gud! Tack! Tänk att Gud skapade hunger - ett behov av mat. Men mer än ett behov så skapade han massor av spännande kryddor, goda råvaror, fint kött och oss människor såklart (NEJ! Inte för att äta!). Han skapade oss människor med vår kreativitet och idérikedom så att vi skulle kunna skapa goda maträtter! Mat som fyller ett nödvändigt behov, ger oss näring, vitaminer och framförallt kan bli en underbar upplevelse! Jag faschineras alltid av (speciellt runt Jul) hur man kan bli sugen och hungrig igen, trots att man dagen innan åt så gott och så mycket så man trodde att man aldrig skulle kunna bli hungrig igen... men likväl...

Min kära bror har en teori, eller snarare en metod, som han tillämpar runt Jul (ursäkta allt skriveri om Jul såhär mitt i sommaren). Jag måste bara dela med mig av den. Jag tänkte att för att inte bli så snabbt mätt på julbordet (som man ju alltid blir) så borde man äta lite till frukost... ja för att vara riktigt riktigt hungrig. Det fungerade aldrig. Men min bror däremot, äter mycket kvällen innan och mycket mycket gröt till frukost för att liksom.... ja kanske skapa ett större behov för maten... och believe it or not... det funkar.

Maddes recept på morotskakor

Slutsats: Jag älskar att laga mat och baka! Och jag är tacksam till Gud att han skapade behovet av att äta, och allt som gör att det smakar så gott!

Systrarna Roberthson och Karlsson är perfekta kompanjoner i köket

speciellt i Midsommar då vi gjorde mammas himmelska jordgubbsglass

Måndag

Damen som alltid står i busshållsplatsen, samma tid, varje dag, stod där idag igen. Jag undrar alltid vart hon ska. Idag hade hon någon sorts regnhatt istället för den vanliga sjalen runt huvudet. Men kappan är alltid på - även när solen steker. Idag gör den inte det, perfekt. Jag har nämligen plugg-dag idag! Eller, plugg-vecka rättare sagt!

Jag skriver en uppsats om Sydafrika över sommaren. Sydafrika under 1900-talet. Det är intressant må jag säga, och förvånande hur vissa mönster och tankesätt kan sitta så hårt rotad i en viss del av världen, när alla andra verkar ha gått vidare och omprövat sitt sätt att se på människor. Att ha stillbilder av hur saker och ting är - ja, kanske är vi där också, oftare än vad vi tror.

Jag njuter verkligen av sommaren, även om den består av mycket jobb, så njuter jag av solen när den är framme, härliga kvällar med vänner och familj och mina och Jonathans morgonstunder tillsammans vid frukosten (Tack Miriam för tipset att alltid äta frukost tillsammans!). Han går upp lite innan mig, jag snoozar en stund, kommer upp lagom tills han plockat fram frukosten. När jag vinkat av honom (ja, visst låter det dramatiskt) går jag ut och går en sväng och sen är pigg och redo att möta dagen!

Oh ja just ja! Jag har missat att berätta veckans stora nyhet! Jonathan har blivit farbror! Och, det känns som om jag har blivit faster också, för tredje gången! Grattis Emil och Lousie till eran lilla ängel! Det blir så kul att komma till er i helgen!

Nej, nu stirrar Nelson Mandela upp på mig från boken, han ler visserligen, men något säger mig att jag verkligen borde sätta igång! Ha en bra dag!


He is still in control. He is Sovereign and he knows, just how it feels to be afraid. Be still and know, He is still in control.

Tomt och Fullt

I min mage är det tomt. Jag tror att det är den otroligt underbara värmen i kombination med alldeles för lite vatten som är orsak till det. Verkan på den orsaken har blivit att jag inte fått behålla någon mat, solsting, eller vad de nu kallar det. Jag har i alla fall lärt mig något jag inte trodde. Även jag kan få för mycket av solen!

MEN jag är mycket bättre. Och även om magen är tom känner jag mig fylld på insidan. Jag är så tacksam för ledarveckan som jag varit på (även om jag missar sista dagen idag på grund av, ja, ni vet, tomheten) Trots att jag mådde kasst igår fick jag med mig massor! Jag är så tacksam för församlingen jag är med i och är glad att jag har så många vänner där - i alla åldar!

Idag ligger jag mest i sängen, funderar på vad jag skulle kunna äta som eventuellt vill stanna kvar. Försöker få till ett korsdrag (eller tvärdrag, för att min man ska förstå) i lägenheten så att det fläktar lite. Jag dricker även kopiösa mängder vatten.


Tack och lov känner jag mig mycket bättre och jag längtar till söndag då vi ska få vara med David och Emy och pojkarna, men också med Miriam och Daniel och bäsen i Syrénquist nya hus!

/ Anna

I livets alla skiften

Nu skriver jag första gången som Fru Karlsson. När jag sätter fingrarna på tangetbordet så känns det inte mycket annorlunda, men för att svara på frågan som så många ställer så känns det bra. Men det spelar inte så stor roll hur det känns har jag upptäckt, frågan är hur det är.

Foto: David Syrenquist

Såhär är det. Den tjugotredje maj sa va Ja till varandra inför Gud och inför vår släkt och alla vänner. Vi hade en fantastisk dag och särskilt vigseln sitter fast på näthinnan som en obeskrivlig stund. Vår familj, släkt och vänner gjorde sedan resten av dagen till något som var långt över förväntan på alla områden. Tack!

Såhär är det. Jag älskar att vara fru, jag älskar min man och jag ser fram emot ett liv fyllt av, ja, livets alla skiften. För livet är inte en bröllopsdag, livet är inte en smekmånad, livet är definitivt inte "glass och gröna skogar" (som min älskade make säger), nej livet är varje dag och visst finns det plats för både glass, bröllopsdagar och gröna skogar.

Nu är verkligen sommaren här som vi fick njuta lite i förtur av på Kreta. Men jag älskar Sverige på sommaren! Det finns inget mer somrigt än långa ljusa varma kvällar med en bra bok, en underbar make, massa vänner eller familjen, som igår.

Kreta var underbart

Soluppgång från vår terass på hotellet

Vi har redan fått många av dessa sköna kvällar. Jag ser fram emot fler. Nej nu ska jag inte slösa bort dagen med att sitta framför datorn... ut med mig och njut av den Svenska underbara sommaren!

Fler bilder från bröllopet kommer!

nystart

Min mamma bad mig uppdatera. Det har jag velat göra länge, men det har liksom inte riktigt blivit, som ni märkt. En intensiv vår, ja den mest intensiva hittills, ligger bakom mig och till det finns många anledningar. Jag pluggar Historia A som var mer krävande än jag trodde, men samtidigt väldigt intressant! Jag planerar ett bröllop, som faktiskt äger rum om FEM dagar. Jag försöker spendera tid med min blivande man, min familj och mina vänner. Jag är mycket engagerad i min underbara församling vilket tar mycket tid, men jag ger så gärna min tid dit, för det är fantastiskt roligt!

Däför, mina kära läsare, om ni nu finns kvar... har inte bloggen fått min första prioritet! Men jag hoppas på mer, jag vill skriva och inte minst lägga upp fina bilder och börja fota lite mer igen... det har jag saknat.

Som sagt. Om fem, kära nån, dagar är jag Fru Karlsson. Jag längtar verkligen nu, det är så nära! Just nu har jag flyttat hem till mina föräldrar för att bo här sista veckan, Jonte intar därmed lägenheten med herrdofter och rakapparater i badrumsskåpet... ja, hjälp... det där badrumsskåpet det måste styras upp om vi båda ska få plats med alla våra saker! Garderoberna är ett annat sånt där härligt dilemma som måste tas tag i, vi har lite för mycket kläder! (Vilket underbart problem egentligen, Tack Gud för dina välsignelser)

Igår ägde min MÖHIPPA rum! Galet kul var det! Det var så långt över min förväntan roligt, mysigt och fantastiskt uppmuntrande! Tänk att en möhippa inte behöver vara förnedrande, utan bara kan vara rolig, mysig och uppmuntrande! Men självklart fick jag mej riktiga utmaningar till uppdrag... ojojoj...

Nu måste jag sova, förkylningen sitter i och måste bort nu! Vi hörs snart igen!

Bild från Berlin där jag och pappa spenderade en dag i mars

När ljuset bryter fram

Det har varit molnigt i några dagar nu. Men igår, under min morgonpromenad, så bröt äntligen ljuset fram. Solen träffade mitt ansikte och välkomnades hjärtligt av mina vinterdunkla ögon. Ljuset. Det händer något med mig då. Man får liksom perspektiv, vidgade vyer och hopp.

Vad är väl vackrare än soluppgången en riktigt kall vinterdag?

Men ljuset avslöjar också. När solen lyser på mina fönster syns all smuts. Ljuset uppenbarar. Ljuset är sådär ljuvligt härligt glatt. Men också sådär jobbigt avslöjande. Våren kommer, med mer ljus än vi sett på hela vintern. Jag längtar, jag behöver ljus.

Ljuset har makt över mörkret. En enda tändsticka får ett nattsvart rum att lysa upp. Gud skapade ljuset när han befallde: varde ljus, över jorden. Hos Honom finns ingen växling mellan mörker och ljus. Jesus sa: Jag är världens ljus.

Det är dags

Äntligen en uppdatering. Jag har haft en underbar jul och nyår. Det har varit mycket familjetid, ja, så mycket att jag inte har ens har hunnit blogga. Jag och Jonathan har hunnit med en hel del bröllopsplanering också, det finns en del att göra på den fronten kan man lugnt säga.

Tänkte visa lite bilder från jul. Tack vill jag säga till hela min underbara familj och släkt och till min blivande underbara familj och släkt. Jag blir så tacksam till Gud när jag inser vad jag har. Ett tack vill jag också säga till alla mina vänner och min underbara församling. Ni anar inte vad ni betyder för mig!