Ett hopp om det vi ännu inte ser

Advent. Hela högtidens budskap blir så levande i den situation som vår familj befinner sig i. Vi längtar, vi väntar och vi hoppas på den räddning som vi ännu inte ser. Och som pastor Per-Åke påpekade under söndagens gudstjänst så är advent den första söndagen i kyrkoåret - advent är början, inte slutet.

Första advent är också en blåsig dag. Stormen drar fram över Sverige och allting verkar skaka. Min halsduk far fram och tillbaka, håret blåser och hamnar i ögonen - jag ser inte stigen. Skyltarna som visar vägen surrar och vrider sig - hur ska jag då hitta fram? I Lund drar stormen också fram, river ilsket i allt som förut låg så stilla. Den drar fram utan hejd, utan omsorg om alla som drabbas och utan tanke på allt den ställer till med. Men i det piskande regnet och de iskalla vinande vindarna så ser vi den. Klippan. Den står där så fast och så orubblig. Vinden måste ge vika, ändra riktning och försvinna bort. Klippan står där, så mäktig och så fast. Klippan bara står där, som om den vore Herre över stormen. Jag blir arg på stormen, men när jag ska slåss mot den så inser jag hur lönlöst det är. Vem kan slåss mot en vinande vind? Istället fäster jag blicken på klippan och skyndar dit. Vid bergets fot finns nämligen en plats av lä. Där har någon lagt ut filtar och förberett en plats där vi får vila - mitt i den ilskna och obarmhärtiga stormen.

Men det var våra sjukdomar han bar

Älskade Jesus, underbare frälsare. Jag är så tacksam för det jag har i dig. Hoppet, glädjen, frälsningen - LIVET. Dig tillhör makten och äran och lovsången i evighet.

Jesaja 54:3
3Föraktat var han och övergiven av människor,

en smärtornas man och förtrogen med lidande;

han var såsom en, för vilken man skyler sitt ansikte,

så föraktat, att vi höll honom för intet.

4Men det var våra sjukdomar han bar,

våra smärtor, dem lade han på sig,

medan vi höll honom för att vara hemsökt,

slagen av Gud och pinad.

5Ja, han var sargad för våra överträdelsers skull

och slagen för våra missgärningars skull;

straffet var lagt på honom, för att vi skulle få frid,

och genom hans sår är vi helade.

Håll mitt hjärta

Håll mitt hjärta Håll min själ
Lägg mitt huvud i ditt knä
Säg att du menar
och vill mig väl
Håll mitt hjärta Håll min själ

Som jag väntat alla år
Du kan läka mina sår
Ta mina händer och gör mig hel
Ta mitt hjärta
Ta min själ

Håll mitt hjärta Håll min själ
Låt mig bara stanna här
Så allt jag ber dig allt jag begär
Håll mitt hjärta Håll min själ
Håll min själ


Den som sitter under den Högstes beskydd och vilar under den Allsmäktiges skugga, han säger: "I Herren har jag min tillflykt och min borg, min Gud som jag förtröstar på." Ps.91:1-2

Filmtips

Igår var jag och Emelie och såg "The help" eller "Niceville" som den svenska titeln lyder. Under tiden som jag satt och tittade så kom jag på mig själv flera gånger med att tänka "Det här är nog den bästa film jag har sett". Men det vet vi ju alla att sånt kan skifta och favoritfilmer kan man ju ha i så många olika kategorier. Men jag tycker att den var riktigt riktigt bra. Rolig och fin samtidigt som den var väldigt alvarlig och hemsk på samma gång. Det spelar ingen roll hur många filmer jag ser som handlar om apartheid... jag blir lika berörd varje gång.

Det sista av sommaren

De senaste dagarna har man verkligen kunnat pressa ut det sista av sommaren. Personligen anser jag att det är höst (se bara på alla vackra löv!) men enligt temperatur-och-meterologmänniskorna så är det fortfarande sommar. Idag var det riktigt varmt och skönt och jag passade på att fota lite sen-sen-sensommarbilder. En nästintill överblommad pelargon badar i solljuset från ett mycket oputsat fönster. En lavendel som fortfarande håller sig vid liv. Några få exemplar kvar av sommarens blommiga servetter. Det om något är väl det sista av sommaren.

Lång semester?

 Nej, vi har inte haft sån här lång semester. Men det trodde ni väl inte heller. Däremot har hösten dragit igång med full fart och det här året är det särskilt mycket nytt. Varje höst är ju en form av nystart, ibland ännu mer än nyår tycker jag. Om jag ser tillbaka ett år från nu så ser min vardag verkligen helt annorlunda ut. För ett år sedan hade jag precis börjat min skrivkurs på universitetet. Idag jobbar jag heltid som lärare i svenska och engelska. Livet... ja jag älskar livet.

Men... låt oss ändå göra en liten återblick på en underbar vår och sommar. Min kameraladdare är puts veck (men nu har vi blivit välsignade med en som funkar - tack Per och Linda!) så det blev inte så mycket semesterbilder i år. Men lite kan jag bjuda på, tagna med Jontes mobilkamera.

Solig dag i stadsparken

Finfin cowboy på systers 30-årsfest! Yeeha! 

Första kvällen på Öland. Hav, stenar, solnedgång, då är är min semester gjord. 

Mysigt fik på södra Öland. Solen kom fram och värmde oss gott. 

Nästintill öde stränder, en god bok och varm sol. M-m-m.

Största marrängsvissen efter en riktigt god middag! Hemmagjord glass, färska ölandsbär, hemmagjorda marränger, varm chokladsås. Ja ibland måste man lyxa till det! 

Den vackert röda vallmon växer bland fälten på Öland.

Det är så härligt att komma nära naturen. Havet och klipporna ger perspektiv och vila som man behöver in i hösten. 

Semester!

Nu har vi semester! Tjoho! Bjuder på ett par bilder från förra året. Hoppas att vi får några sådana soliga dagar nu! Vi har packat väskorna, laddat med böcker och ljudböcker, godis till resan, spel, badkläder OCH regnkläder. Första etappen går till Bankeryd. Där inkvarterar vi hos Jontes mormor (samtidigt som Emelie och Hanna, mysigt!!) för att sedan ta oss vidare genom smålandsskogarna ner till Öland. Enda gången jag har varit på Öland så regnade det varje dag, så det kan bara bli bättre!

 Är så tacksam till Gud att vi har möjlighet att ha semester tillsammans och kunna åka iväg såhär. Vi är så välsignade!

Glädje!

Jag är så glad! Alldeles särskilt glad för våra underbara vänner Daniel och Johanna som fått en liten Elsa! Grattis till er hundra gånger om! Kika in på Johannas systers blogg för bilder på den fina prinsessan!

Smultronställe nummer tre

Om man inte har bråttom och ändå är på väg mot Uppsala-Stockholm-Västerås-hållet då är det här smultronstället helt klart värt ett besök. Om man gillar vackra miljöer och gamla slott så är det helt klart värt ett besök ändå - som en dagsutflykt. Strömsholms slott är ett riktigt pampigt barockslott som ligger i en vacker miljö. Det är ett av de kungliga slotten i Sverige och är därför tillgängligt för allmänheten att besöka. På dagtid finns det möjlighet att lösa entré för att komma in i slottet och även gå guidade turer. Det finns också café och butik i området.

När vi åkte förbi var vi på väg till Stockholm och kom därför på kvällen. Vi hade köpt med oss sallad från Rosalis i Örebro och när vi kom till Strömsholm var vi nästan helt ensamma i slottsparken. Det går alltså att åka dit även när det är stängt. Jag tyckte att man fick riktig "Jane-Austen-känsla" och jag blir alltid lika förvånad över hur fina miljöer det finns här i Sverige, bara runt hörnet.

Man kommer dit genom att svänga av E18 till höger (om man kommer från Örebro) vid Halstahammar, det står skyltat Strömsholm. Sen kör man ca 10 min rakt fram tills man kommer till Slottet.

Det här är semester...

... sa Max när vi packade in oss i bilen med strandsolar och picknick. Sen sa han det igen när vi satt och sörplade saft och igen när vi simmade ut till flotten. Väl hemma igen sa han "Jag gillar att ha semester" och tänk att en fyraåring som inte gör annat än att leka dagarna i ända, ändå kan känna av att det är just semester då familjen får kvalitetstid tillsammans. Jag kan inte annat än att hålla med min älskade underbara lilla brorson. Att bara åka iväg en förmiddag till stranden, simma och bada i vattnet, käka limpa med ost och bara blunda en stund för att känna solens strålar värma sådär långt, långt in - det är semester. Tack David och Emy för att jag fick bo hos er ett par dagar och få mig en tjuvstart på semestern som inte börjat riktigt än för min del! Love you!!

Milton glassar rejält i solstolen

Just nu...

Var ändå tvungen att ta en tidig tvättid den här morgonen. Jonte får sin välförtjänta sovmorgon (och slipper gå upp 5 idag!!) samtidigt som jag får lite skön morgontid. Att tvätta och baka tidigt på morgonen är faktiskt riktigt riktigt mysigt!

Summer update

Hej!

Blir inte så smattrande tätt med inlägg här nu när sommaren kommit och det finns så mycket annat roligt att göra än att sitta framför datorn (även om det alltid är roligt att skriva och fota)! 

Först måste jag bara välkomna älskade underbara Einar!!! Tänk att vi fått ännu en skatt in i familjen!

Vi är just hemkomna från en underbar långhelg i Jönköping där vi firat midsommar med hela Jonathans familj! Jag är så tacksam för att man kan samlas alla, det är ingen självklarhet. Vi har hunnit med att busa och leka med Ella och Charlie (saknar er redan!!), fika hos bästa Ulla, långpromenad med min man på midsommarkvällen, besök på Nyhem och lyssnat på Carl-Gustav Severin, trevliga och bra pratstunder med Emil och Louise, examensfikat och firat mig och massa mer. Tyvärr glömde jag kameran...

Nu har jag packat om väskan, imorgon åker jag till Uppsala ett par dagar. Jonathan jobbar och jag är ledig så jag passar på att besöka David och Emy och pojkarna några dagar. Ska bli supermysigt att få lite kvalitetstid med dem.

Bästa sommarhälsningarna

Bröllopsdagsdessert

Långt ord det där. Vi fortsätter på temat lite till tycker jag. På kvällen firade vi med grillat och potatisgratäng och den här smarriga chokladfondanten med jordgubbar och glass till efterrätt! Jag klippte ut receptet ur någon tidning för längesen men har aldrig vågat prova, det verkade så svårt! Men efter att ha blivit inspirerad av min kära vän Sandra som provar både det ena och andra så tänkte jag ändå ge det ett försök!

Chokladfondanten är en sorts minikladdkakamuffinssufflégrej som man gör i en liten ugnssäker form (jag tog stora muffinsformar för det var det enda jag hade) och som man sedan stjälper upp på en tallrik. När man skär i fondanten så ska kärnan fortfarande vara rinnig och liksom rinna ut sådär som på bilden. Och vet ni! Det var inte så svårt som jag trodde!! Bara man smörjer formarna ordentligt så man kan stjälpa upp den (man kan ju äta den i formen också såklart).

Här kommer receptet:

Ckokladfondant för 8 personer (jag gjorde bara för 2 personer och det gick utmärkt att reducera receptet)

200 g mörk choklad

200 g smör (rumsvarmt)

1 dl farinsocker

1 1/2 tsk vaniljsocker

4 ägg + 4 äggulor

1 dl vetemjöl

Smör och kakao till formerna

Sätt ugnen på 200 grader. Smörj formarna och pudra dem invändigt med kakao. Smält chokladen i vattenbad på spisen. Vispa det rumsvarma smöret med farinsocker och vaniljsocker poröst. Vispa i ägg och äggulor, en i taget. Tillsätt mjölet och chokladen. Vispa till en fluffig smet. Fyll formarna till 3/4. Grädda i mitten av ugnen i 8-10 minuter (jag gräddade ca 11 min i varmluftsugn). Kärnan ska vara rinnig. Stjälp upp de varma bakelserna på tallrik och servera med din favoritfrukt eller bär med en klick vaniljglass.

Det enda kruxet är att man inte kan förbereda i förväg. De måste ätas hyfsat varma. Men det gick superfort och jag gjorde dem i princip medans kaffet kokade. Men då hade jag förberett alla ingredienser och sådär så det gick fort att svischa ihop allting!

Bröllopsdag!

Igår firade vi två år. Jag är så tacksam för dig Jonathan. Tacksam för det vi har och för att jag får vara din. Jag älskar dig mer än några ord kan beskriva.

Vid det här korset utanför Rättviks kyrka tog mamma och pappa sina bröllopsbilder för 34 år sedan. Korset påminner om en viktig sanning - en tretvinnad tråd brister inte så lätt. Det är vi och Jesus.

Bilder som vi tog när min kusin gifte sig i Rättvik, 30 april 2011.

Blickar ut mot framtidens farvatten. Undra vart det bär.

Hej då!

Jag är i full färd med att inventera herrgården på Karlslund

Håller på och städar det sista på mitt kontor. Plockar ihop mappar, rensar bland post-it-lappar och kramar mina goa arbetskamrater farväl. Jag kommer sakna min praktikplats och jag är väldigt nöjd och tacksam för det här halvåret. Jag har lärt mig oerhört mycket, på alla möjliga olika plan. Jag har lärt känna fantastiska människor som verkligen tagit väl hand om mig och samtidigt utmanat mig. Den här tiden har varit en välsignelse, och även om de inte uttrycker det i samma ord så förstår jag att jag varit en välsignelse för dem också.

Men nu bär det av mot nya spännande äventyr. Igår skrev jag kontrakt för mitt nya arbete i höst som svensklärare! Tänk... Herrens vägar är verkligen outgrundliga. Det är det jag älskar med Gud, hans vägar som är nåd och trofasthet.

Ikväll bär det av mot Stockholm för att fira min älskade underbara vackra syster som fyller 30 inom kort. Får se om det blir något mysigt smultronställestopp på vägen till Stockholm... det är ju så fint väder.

Nu ska jag smyga upp med en burk smarriga kolakakor och lägga i personalrummet. Det blir nog uppskattat på måndag morgon.

Smultronställe nummer två (äntligen)

Vinön. En riktig pärla på alldeles lagom avstånd för en halvdags eller heldagsutflykt. Jag som älskar Göteborgs skärgård och öarna med små pittoreska hus och smala vägar tycker att detta är det närmaste man kan komma detta här i trakten. Jag har ett alldeles särskilt fint minne från Vinön. När jag fyllde 20 tog min älskade med mig dit och hade packat bilen med engångsgrill, massor(!) med flintastek, frukt, kakor, kaffe... ja, you name it. Det är faktiskt senaste gången jag var där, så nu är det väl ändå dags igen. Bilderna är från den finfina dagen i maj.

 

Färjan (som tar bilar också) går från Hampetorp med jämna mellanrum under hela dagen. Det går också bussar till Hampetorp från Örebro om man nu skulle sakna körkort eller bil. Här finns tidtabeller till färjan och en massa annan info om Vinön. När vi var där i maj var det ingenting av butiker eller caféer som hade öppet direkt, men under sommarsäsongen är det full fart skulle jag tro. Självklart finns det också bra badplatser!

Ps. Var bara tvungen att ta med bilden på Andy, vår trogna röde springare. Vad vi saknar dig!

Iiih vad längesen det var nu...

Åh! Jag har så mycket blogginlägg på lager i huvudet. Minst två tre smultronställen sådär, massa fina bilder från Jonathans födelsedag, bröllop i Rättvik, min födelsedag och... ja ni vet. Men håll ut. Det kommer... det kommer.

På fredag slutar min praktik och då kanske jag lyckas hitta ett hål i min vardag för att blogga, men bara kanske :D

Smultronställe numero ett

Hej!

Jag skrev ju för ett tag sen om min plan att lägga upp tips på smultronställen som man kan åka till och njuta av på våren och sommaren. Nu när värmen kommit på riktigt och påsken ligger framför med några lediga dagar så tänkte jag släppa mitt första tips.

Mitt första smultronställe blir helt enkelt Karlslunds Herrgård med omgivningar. Jag var där hela dagen igår i jobbet och inventerade byggnader för kommunens räkning. Solen sken och vi åt vår matsäckslunch utomhus i den friska luften.

Jag gillar Karlslund av flera olika anledningar. Dels därför att det är vackert, fin miljö och många fina hus att titta på. Sånt gillar ju jag. Men det finns också bra promenadstigar och stora ytor att picknicka på. Tyvärr är det dåligt med bra caféer och restauranger där. Herrgården är ju bara öppen vid beställningar och konferanser, julbord och liknande. Tekniska kvarnens café har rättså dåligt utbud och serverar desstom termoskaffe... Men tar man med sig en egen picknick eller fika så finns det många bord eller grillplatser att sitta vid. Tekniska kvarnen är en riktig hit om man har barn med sig. Kostar 50 kronor i inträde tror jag... men då finns det museum, experiment och en riktigt maffig modelljärnväg (som mina brorsöner älskar!). Men som sagt... eget fika rekommenderas.

Jag och Jonathan brukar ta oss en trip till Karlslund då och då om vi vill promenera i en annan miljö än där vi bor. Då parkerar vi vid Hästhagen och sen går vi därifrån runt i omgivningarna. Sådär, första smultronstället levererat. Hoppas du får möjlighet att njuta av det också någon gång!

Vilken värme!

Vilken värme!

• I onsdags cyklade jag hem till svärföräldrarna i jeansjacka!!
• Igår satt vi ute och eftermiddagsfikade och Jonte hade shorts! (Vilket i och för sig kanske var liiite tidigt, men ändå...)
• Igår kväll efter bönen i kyrkan promenerade vi med goda vänner i Rynningeviken och det var inte kallt någonstans!

Wiiiiii!

Tills döden skiljer oss åt

Satte på Steven Curtis Chapmans album All About Love på Spotify. En av låtarna, I will be here, hade Daniel och Miriam på sitt bröllop och jag bara älskar texten.

Tomorrow morning if you wake up
and the sun does not appear
I will be here
If in the dark, we lose sight of love
Hold my hand, and have no fear
'Cause I will be here

I will be here
When you feel like being quiet
When you need to speak your mind
I will listen
And I will be here
When the laughter turns to cryin'
Through the winning, losing and trying
We'll be together
I will be here

Tomorrow morning, if you wake up
And the future is unclear
I will be here
Just as sure as seasons were made for change
Our lifetimes were made for these years
So I will be here

I will be here
And you can cry on my shoulder
When the mirror tells us we're older
I will hold you
And I will be here
To watch you grow in beauty
And tell you all the things you are to me
I will be here

I will be true to the promise I have made
To you and to the One who gave you to me

Tomorrow morning, if you wake up
And the sun does not appear
I will be here
Oh, I will be here.

Farfar blev nästan 87 år och i över 50 år var han gift med farmor. I söndags skiljde döden dem åt. Intill slutet fanns hon vid hans sida, kramade han hand och talade om hur mycket hon älskade honom. Såhär säger bibeln om kärleken i 1 Kor 13:7-8:  Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. Kärleken upphör aldrig.

Jag har hört om en stad ovan molnen

Till minne av min älskade farfar, George Karlqvist

Livet framträder aldrig så tydligt som i närheten av döden. Livet som varit, alla minnen. Livet du levt tillsammans med alla människor som stod där runt din säng och tackade dig för att du var du, för alla skratt, ditt leende och dina kloka ord. Men också livet som du nu får leva, det eviga. Det livet som vi bara kan föreställa oss men aldrig riktigt förstå vidden av. Vem mäter en evighet? Tänk att du vet nu. Tänk att du nu sett den, staden ovan molnen, gatorna av guld. Tänk att du hört den nu. Sången som aldrig tystnar, den eviga lovsången till Gud, vår far. Tänk att du sett honom nu. Skaparen av allt. Alltings början och alltings slut.

Bilden tog jag i höstas, en varm eftermiddag i norra Israel. Jag kan nästan skymta konturerna av en skimrande skyline. Staden ovan molnen.

Arton bullar i ugnen

Det är många nu! Ja, vänner i min närhet som har en bulle i ugnen. Extra roligt är att min syster och min bästa vän ska få med bara en månads mellanrum! Härliga tider! Själv hade jag arton stycken bullar i ugnen i söndags, det ni! Jag har velat prova att baka dessa väldigt länge och vaniljstången har legat där så fint i skafferiet och väntat. Så i söndags eftermiddag hände det! Jag (med mycket hjälp av min man måste tilläggas) lyckades få till hemmagjorda krämbullar. Vaniljkrämen var absolut svårast (eftersom jag envisades med att göra den från grunden) och vart inte helt klockren. Men smarrig var den i alla fall! Se och njut... eller varför inte komma förbi här på en fika och smaka dem vetja?!

Dagen till ära plockade dukade jag med vår fina kaffeservis som jag fått av mormor och morfar!

Smultronställen

Solen lyser in genom mina fönster och värmer mig gott. Det är fortfarande minusgrader på morgnarna men min hjärna har på något vis redan ställt om sig - vår vår vår. Den här årstiden får mig alltid att längta ut och med tanke på det så tänkte jag börja med en liten grej här på bloggen. Smultronställen. Visst låter det härligt?

Jag tänkte tipsa om små och stora ställen, nära eller långt borta som jag verkligen tycker är perfekta att besöka när man är sugen på en dagsutflykt eller bara har någon eftermiddag över sådär. Det finns många små pärlor på ganska nära håll faktiskt! Och det bästa av allt! Jag vill ha era tips tillbaka! Deal?

Han sa mitt namn!!!

Just avslutat ett mycket givande samtal med unge Herr Valter Roberthson.
Och eftersom samtalet i lördags inte var lika givande på just den här punkten så gladdes mitt lilla mosterhjärta väldigt mycket idag! Han sa nämligen mitt namn. Eller i alla fall "Aa-aa", vilket är ett stooort framsteg. Han lyckades även få ur sig något i stil med Jonte som lät typ "Åh-eh". Vi finns! Vi finns i hans värld!!!

Måste bara ses...

Frågan är inte vad omständigheterna gör med dig, utan vad du gör med omständigheterna.

Härlig Lördag

I lördags gjorde vi en snabbvisit hos min älskade systers familj över dagen. Efter att nästan ha lyckats lösa hela melodikrysset på P4 så landade vi med bilen i ett soligt För-Stockholm. Vårfint var det i deras nya hem och efter att grabbarna jobbat på bra med lite fix i hallen var det ännu finare!

 Lycka är att få mysa med den här goingen hela dan!

Tack för en supermysig dag! 

Jag har mött min överman

Jag har alltid älskat att laga mat och allra helst till fler än bara mig själv. Jag älskar att prova nya recept och sedan testa mig fram på egen hand. Men under den senaste tiden har jag fått hård konkurens i köket. Mannen slänger numera ihop rätt efter rätt som får mina smaklökar att häpna varenda gång. Han är snabb, påhittig och dessutom slabbar han bara hälften så mycket som jag gör. Så ja, jag tror jag har mött min överman i det här köket och för min del får han gärna fortsätta. Bara jag får komma och peta lite i grytorna då och då och glänsa med att vara bättre på några saker, som att koka det perfekta riset. Där vinner jag alltid!

Härom söndagen snodde han ihop lax med hasselbackspotatis och den godaste guaccamolen jag har ätit. Och om du börjar tycka att jag smörar lite väl mycket för min man så bryr jag mig inte ett dugg. Han är helt enkelt bäst, och jag säger det gärna till hela world wide web.

Workin' nine to five...

Ja, eller snarare åtta till fem. Jag praktiserar ju den här terminen och är därmed helt plötsligt heltidsarbetande. Nog för att jag studerat på heltid tidigare också... men ni som pluggat eller pluggar vet att det har en tendens att bli ett helt annat upplägg än en vanlig 40-timmarsvecka.

Hur som helst. Jag tänkte bara skriva ett inlägg och förklara lite vad jag sysslar med på dagarna. Jag praktiserar på Länsarvet. Det är en avdelning inom Örebro Läns Museum som sysslar med kulturmiljö och samlingar. När jag tänkte på arbetsplats så var min önskan att få vara på ett ställe där jag skulle kunna kombinera mitt intresse för historia och kulturmiljö med mitt andra stora intresse: att skriva! Gud är så god och det känns verkligen som den här platsen är skräddarsydd efter just det jag önskade mig.

Jag har fått ett eget kontor och där sitter jag de flesta dagar och jobbar med något projekt eller uppdrag som pågår just nu på muséet. Bland annat har jag hjälpt en tjej med att skriva ut intervjuer ordagrant på datorn som hon gjort i en undersökning. Förra veckan fick jag hjälpa en av byggnadsantikvarierna att skriva historiken kring fyra kyrkor i länet som de hade inventerat i somras. Imorgon ska jag få följa med henne ut till en kyrka som de eventuellt ska inventera i sommar och kika på omfattningen av arbetet.

När jag inte sitter på kontoret så får jag följa med på olika möten angående projekt som är på gång. Det är verkligen lärorikt och fantastiskt roligt. Där får man vara med och följa arbetet från idé till färdig utställning. Eller tankar på hur man ska göra historia och kultur levande och tillgängligt för barn. Det är mycket kreativt tänkande, vilket verkligen passar mig. Det som är extra roligt är att jag räknas som en i gänget och de ger mig ansvar. Det känns som en riktigt bra träning inför arbetslivet... även om jag kanske inte kommer jobba exakt med detta.


Något som verkligen har slagit mig när jag började jobba såhär, det är vad otroligt mycket erfarenheter jag har fått med mig från min församling. Alla Finaly Livin'-planeringar, alla läger man varit med och planerat och bara det att man fått tillfälle att stå inför folk och prata. Att man fått lära sig att tänka kritiskt, utvärdera och samarbeta med andra. Att man fått förtroenden och ansvar... och feedback tillbaka. Vilken otrolig resurs!! Jag hade nog inte känt mig så trygg och frimodig att ta på mig ansvar och våga göra min röst hörd på min praktikplats om jag inte hade fått med mig det tidigare i livet! Jag har också hela tiden fått uppmuntran och stöd från min familj och församling att satsa på skrivandet och de här bitarna. Tänk vad beroende man är av människor runtomkring sig... och jag är glad att vara beroende av andra. Ensam är sannerligen inte stark...

Tack till alla er som alltid peppar och uppmuntrar!

Love

Ps. På tal om gamla kyrkor, här kommer ett par bilder från Nora Kyrka som jag och Jonathan gifte oss i. Vacker interiör med det gröna och rostfärgade och hur ljuset faller på. Foto: Linus Hugosson

Nuså!

Ja då! Nu så är det som ni märkt vår här på bloggen också!
Fast, precis som några av mina läsare påmint om så är ju varje årstid underbar på sitt sätt. Och det har ju inte ens varit sportlov än... men det kan väl få vara en sånhär vårig vinter. Solen sticker fram och refelkterar snön så fint, temperaturen ligger på ett par plusgrader och tulpanerna (som Johanna fångat så fint i sin blogg) står vackert på köksbordet! En perfekt övergång in i ljusare tider! Ja, just så vill jag ha februari!

Vårtecken

Åh! Det fanns trogna läsare kvar! Det ger mig ännu mer pepp att hålla igång.

1 februari idag. Kanske inte direkt en vårmånad, men jag har i alla fall observerat ett antal vårtecken hittills.
- En såndär bil som sopar bort grus svischade förbi igår. Sen att han inte sopade är väl en helt annan sak. Han var i alla fall ute!!!
- Jag behöver inte ha cykellyset på när jag cyklar till jobbet! Yey!
- Min dunjacka börjar bli alldeles för varm!
- Jag hör fågelkvitter utanför mitt fönster...
- Jag börjar få inre bilder av mig själv i jeansjacka och planerar vilka vårinköp jag skulle vilja göra
- Jag har gjort ljusa slingor

Välkommen kära, efterlängtade vår!

Den som väntar på något gott...

... väntar aldrig för länge. Jag är tillbaka efter ett låångt jul, nyårs- och *det är början av året och jag har haft mycket att göra*- uppehåll! Mitt mål med bloggen är ju att det inte ska behöva bli såhär. Långa uppehåll är så tråkiga, särskilt för er läsare (om jag nu har några kvar vill säga!) Men jag ger mig ändå en ny chans nu. Peppar mig själv att hålla igång skrivandet och fotandet.